Den gula dominon.) af Wilkie Collins. Medan hofmästaren ett ögonblick dröjde för att se på den okända, sprang en raggig pudel förbi, slickaode sig kring nosen, liksom han nyss ätit någonting. Då han fick se damen stannade han, vädrade för ett ögonblick misstänksamt och började utan minsta synbara anledning morra. Hofmästaren närmade sig böfligt, för att med käppen bortdrifva hunden, och såg då damen spritta till samt hörde henne förvånad utropa: — Är du här din best? Kan Nanina ba kommit tillbaka till Pisa? Detta utrop gaf hofmästaren en förevändning att tilltala den eleganta främlingen. — Ursäkta mig, min fru, sade han; jag hörde er yttra Naninas namn. Törs jag fråga, om ni menar en vacker liten syflicka, som bor nära Campo Santo? —Just densamma, sade damen och såg genast mycket öfverraskad och nyfiken ut. ) Forts. fr. N:o 181.