Göteborgsposten – 8 augusti 1862, sida 1

Han hade således fått tjugonio stycken — hvar skulle han nu finna numero tretio? Han gjorde sig i tysthet denna fråga då han inträdde på en mörk bakgata i närheten af Campo Santo. Medan han långsamt gick framåt och med näsduken viftade svalka öfver sitt ansigte, hvilket var betydligt upphettadt efter dagens ansträngningar, fick han se en ung flicka som stod utanför dörren till ett af husen, synbarligen väntande på att någon annan person skulle anlända, innan hon inträdda. — Corpo di Bacco! utropade hofmästaren, användande en af dessa hedniska eder, hvilka ännu i dag qvarlefva i Italien; der står den vackraste ficka jag ännu har sett. Om hon blott ville bli herdinnan n:o tretio, skulle jag kunna gå hem och äta min aftonmåltid med lugnt sinne, Jag skall i alla händelser fråga henne. Detskadar ej att fråga, och allt kan derigenom vinnas. Vänta min vän! ropade han, i det han såg flickan färdig att gå in då han nalkades. Var ej rädd för mig. Jag är hofmästare hos markis Melani och bekant i hela Pisa som en högst respektabel man. Jag har någonting att säga er, som kan bli er till stor nytta. Se ej så förvänad ut; jag kommer nu till saken. Vill ni förtjena litet penningar? ... på hederligt sätt, naturligtvis. Ni ser ut som om ni ej vore mycket rik, mitt barn.