Göteborgsposten – 8 augusti 1862, sida 1

— Jag är mycket sattig och i stort behof af något hederligt arbete, svarade flickan sorgset. — Då passar det ju alldeles förträffligt, ty jag har arbete af det angenämaste slag att gifva er och fullt upp med penningar att betala det med. Men innan vi säga något mera om den saken kan ni ju berätta mig hvem ni är o. 8. v. Ni vet redan hvem jag är. — Jag är blott en fattig arbeterska och mitt namn är Nanina. Jag har intet mera att säga om mig sjelf än detta. — Bor ni i Pisa? — Ja, min herre, åtminstone har jag gjort det. Men jag har varit borta någon tid och vistats öfver ett år i Florens, sysselsatt med syarbete. — Alldeles ensam ? — Nej, tillika med min lilla syster. Jag väntade på henne då ni kom. — Har ni aldrig gjort annat än sytt? — Jo, min herre, jag har de åtta sista månaderna uppassat ett förnämt fruntimmer, och min syster, som är elfva år samt kan vara till mycken nytta, hjelpte till i barnkammaren. — Huru kom det sig att ni lemnade denna plats? — Damen och hennes familj reste till Rom. Hon ville tagit mig med sig, men kunde ej medI taga min syster. Vi äro ensamma i verlden, och