Göteborgsposten – 7 augusti 1862, sida 1

— var så fördjupad i tankar, att han ej hörde tvenne fruntimmers samtal, hvilka nalkades på I trottoaren straxt bakom honom. Då de gingo förbi honom vände sig den längsta af de båda truntimren om och blickade tillbaka på hans ansigte. — Fader Rocco! utropade hon och stannade. — Donna Brigida! utropade presten och såg först öfverraskad ut, men bugade sig derefter med sin vanliga lugna höflighet. Förlåt, fortfor han om jag nu blott tackar er, för det ni hedrar mig med att förnya vår bekantskap och sedan fortsätter min väg till min brors atelier. En svår bedröfvelse skall troligen inom kort träffa oss, och jag går för att förbereda honom på densamma. — Ni syftar på er systerdotters farliga sjukdom ? sade Brigida. Jag börde just talas derom i afton. Låt oss hoppas, att edra farhägor äro öfverdrifna och att vi snart skola råkas lunder mindre nedslående omständigheter. Jag lämnar ej på någon tid lemna Pisa och skall all. stid med nöje bevisa min tacksamhet mot fade I Rocco för den höflighet och finkänslighet han för lett år sedan under ömtåliga förhållanden visade mig. Hon gjorde en artig helsning och aflägsnad. sig för att upphinna sin vän. Presten observe