Göteborgsposten – 6 augusti 1862, sida 2

— Fortfar ... En sådan oförsigtighet som er kan aldrig ursäktas; man kan blott taga sig till vara derför en annan gång. Jag förmodar att lärlingen visade dessa bref för flickan? — Jag förmodar det, ehuru jag ej kan inse hvarföre han gjorde det. — Dumhufvud! Säger ni ej sjelf att han var kär i henne (såsom ni kallar det) och att hon ej skänkte honom uppmuntran? — Ja, jag sade så och vet att det är sannt. — Nåväl. Låg det icke i hans intresse att då han ej kunde vinna flickans tycke, han ätminstone sökte vinna något anspråk på hennes tacksamhet och försöka om han på detta sätt kunde inverka på henne? Genom att visa henne mina bref, som ådagalade att Nanina var vaktad ville han göra henne sig förbunden. Men derom är ej frågan nu. Ni säger att ni förmodar det hon sett mina bref? Af hvad skäl tror ni det? — På grund af denna pappersbit, sade den lille mannen i det han med dyster min ur fickan framtog en bit papper. Hon måste ha sett edra bref kort efter det hon lagt sitt eget bref på posten, ty då jag på aftonen samma dag gick upp på deras rum, fann jag att både flickorna och deras förarglige hund försvunnit och märkte denna biljett liggande på bordet.