Göteborgsposten – 6 augusti 1862, sida 2

2 25,622 18,7 8,96 0,5 VSV. 10,5) Klart. 9 25,58 4 15, 0 10, 33 0,81 SSV. o,9 N. klart. En fråga efter Folkskolläraremötet. Till Red. af Göteborgs-Posten. Bättre deltagare i Göteborgs folkskolläraremöt d. 9—11 Juli och, såsom det ätven uttrycktes,mer. framstående personer, ersatte der rikligen de säm res blygsamma tillbakastående. Tillbörligt också att de senare vid tillfället med tystnadens vältalig het lemnade ordet till de förre, ordets makthatvan de. Efteråt, då intet intrång göres i de dyrbara mö tesstunderna, torde det dock måhända kunna ursäk tas om eu, som infunnit sig för att höra, se och lär: — men beklagligen saknade tillfälle derull unde mötet, hvilket han nödgades mindre besöka än läka ren och sjukhuset, till folje af en nyss förut timac olyckshändelse — vagar iramstalla nagra frågor. Skulle det måhända varit origtigt i tendensen! om diskussionen öfver 13:de frågan, i stället för at fästa sig vid dender årliga loneforhöjningen at 56 rdr till dess lönen uppginge till 750 rdr, bestluldt gitvit vid handen att sfolkskolläraremotet med ledning af sista riksmötets beslut ville för sin del understödja komiterades förslag om 500 rdr, husrum, vedbrand, jordland och ersåuning för tjeustgoring utöftver 8 mån. — men icke dess sista del: lonens förhöjning hvart femte tjensteår? I Kongl. Förordningen d. å:dje sistl. December föreskritves satt ersättning för kofoder, der detta ej lemnas in natura, icke heller får räknas såsom nytt tillskott vid anhållan om statsbidrag för lärarelöns höJande till 400 rdr. Lönen uppgär alltså enl. denna nåd. föreskrift till 400 rdr, husrum, vedbrand, ersättning för tjenstgöring utöfver 8 månader, och i vissa fall äfven ersättning för kofoder (5 t:r spanmål), hvilket i värde nära nog torde uppgå till 100 rdr efter nutidens priser; och samma mål, 500 rdr, hade nära nog varit vunnet om mötet önskat — icke just de 500, utan jemlikheten: 400 rdr, oberaknadt, utom allt det otriga, äfven kofodret. Och då anledningen till en sådan önskan legat icke i oförnöjsamheten ete. hos solkskolelararen, utan i en föreskrift af lagstittaren, så skulle folkskollärarne ej heller at andra, som kunna verka för deras bästa derför kunna dömas så omildt — för egennyttiga afdigter — som man besarade. Men jag horer nu ropet: kosodret skall inberaknas i dessa 400 rdr, der det lemnas in natura — det är också lag! Erkännes — och jag vill ej påminna, att den som skrilvit den lagen också är en menniska; men jag frågar: kan man då icke våga hoppas att riksförsamlingen for jemlikhetens eller konseqvensens skull kunde finnas böjd att hellre åvågabriuga öiverenstämmelse i lagstittvingen än höja lönen till 750 rdr (eller ock öka den med obestamdt belopp hvarje haltt decennium? Och skulle ej lonen snarare uppgå till 500 rdr, när detta toder lemnas in natura? (Här i orten åtminstone bar det icke kunnat erhållas ens för 100 rdr, allra minst om, såsom oftast är tallet för skolmästaren, plånboken varit tom i -Olsmässekroken, då det kan erhållas dertör). Men jag horer ropet misstag. fullkomligt misstag! detta foder skall inberäknas under alla vilkor i de 400 rdr. Frågan i den omnämnda författningen rörer en ast vilkoren för erhållande at statsbidrag! Nåväl! jag har ju också endast frågat, j påstått någor, och vill nu ej omtala alla de exempel jag känner på motsat. tolkning, utan frågar ånyo: skulle man ej kunna snarare få det, som önskas och behöfves om man pek r på hö och halm, än på guld och siltver el.er något som värderas ännu högre af bonden åtminstone? Lyckligt var emellertid att folkskolläraremötet lät sjeliva diskussionen ötver frågan utgöra svaret derpå. Motstandarne till vår flkskola gå derigenom mis:e. om elt vapen mot oss: solkskollärarens olornojsamma kanske upproriska sinnelag. Eller måhända vi lärare äfven svika folkskolans sak, då vi våga tala — icke för vär del i ett möte besluta — något om hvad som ter tidens priser anses nödtorstigt? Det är sannt att solkskollärarelonen uöjdes från 260 till 400 rdr vid sista riksdag; men skedde då letta utan strid eller måste icke folkskolans rätta vänner tum för tum kämpa derför liksom vid alla illtällen der fråga varit att mildra nägot beslut af det tolkupplysningsparti, som vid föregående (1857 års) riksdag var wngifvande? Och var man väl så viss om huru det skall ga nästa gång, då man oakadt vänliga erinringar af talare ,trån riksdagen heder åt dem!), icke ansåg betänkligt att orda om 750 rdr, 2 tid jord Ec.?: Detta — de 750 och de stvå — klingade nog väl och behöfver jag väl säsa att det också skulle vara både önskligt och belotligt tor en familj at mahända flera medlemmar in det högsta hundratalet i lönen!) — men var det al nu rätta tiden och tillfället att framkomma med adana anspråk, då fråga nyligen varit och måhänla ävnu är att såsom ,dyrlegda, odugliga, ofornöjda kc. atskaffa eller åtminstone efter förtjenst behanda just samma tjenstemän, för hvilka man här spännt vågen så högt? Och nu till slut ännu en fråga. När samme taare, som förordade 750 rdr, 2 tuunl. jord m. m., id ett annat tillfälle påstod att skollärarne, som visigen stannade vid 500 rdr., kampade för skråinressen?F men han sjelf för fosterlandet-, — hvad