Göteborgsposten – 6 augusti 1862, sida 1

Den gula dominon.) af Wilkie Collins. — Jag har redan sagt, hvad jag ville säga hvad jag ett helt långt år har önskat att säga. Jag har berättat er, hvarför jag lemnade Pisa, och har kanhända öfvertygat er, att jag genomgått några lidanden och erfarit några smärtor för er skull. Har jag något mera att skrifva? Blott ett ord för att säga er, det jag förtjenar mitt bröd så som jag alltid önskade förtjena det, i mitt eget hem, åtminstone i hvad jag nu måste kalla mitt hem. Jag bor hos anständigt folk och saknar ingenting. La Biondelle har vuxit mycket och skulle väl knappt nu kunna förmås att klättra upp i ert knä och kyssa er. Hon flätar sina bordmattor snabbare och nättare än någonsin. Vår gamle hund är med oss och har lärt sig två nya konster; men ni kan väl ej komma ihåg bonom, ehuru ni var den förste främling jag någonsin sett honom vara vänlig emot första gången han såg er. ) Forts. fr. N:o 178.