Göteborgsposten – 4 augusti 1862, sida 2

Från Utlandet. Times uttalar i sitt senaste numme (för d. 25 juli) den glada förhoppningen at kriget i Amerika snart skall vara slut. Newyork på Union Square egde för kort ti sedan rum ett stort meeting, som hade för ån damål att dritva regering och tolk till at energiskt fortsätta kriget. Mötet var ringe besökt och gick mycket tyst till ända. Dera och af andra tecken drager Times den slut satsen att man i Norden är trött vid oenig. beten och ej ogynsamt stämd för freden. Bla det ekritver: Newyork vet redan hvarken u! eller in. För ett par dagar sedan omtalade vi ett meeting, hvilket inkallats, för att, om än på beslojadt sätt, ingifva menniskorna den tan. ken, att det ar. rådligast sluta fred. I dag hafva vi ett annat meeting att omnåmna, hvilket skulle sporra upp till krigets fortsättande. Detta möte tyckes hafva allupit mycket illa. Mayorn i Newyork uppträdde och erkände motvilligt, av en förändring intradt i hans landsmans stämning. Han måste medgifva, att det är nödvändigt att uppmuntra presidenten och de öfriga, hvilkas pligt det är att qvafva det insama upproret. Han måste medgifva att mötet är nödvändigt, för att åter uppväcka hans landsmäns ull hälften inslumrade patriotism och, hvad som är ännu vigtigare, alt det är nodvåadigt, lör att skaffa framgång åt regeringens upprop om nya frivilliga. Medgitvandet att dessa ogynnande omständigheter, hvilka föranledt ett meeting, verkligen förefinnas, är vida vigtigare, än den omständigheten att ett meeting hållits för att afbjelpa dem. Sidney Smith började en at sina predikningar, i hvilken han manade till välgörenhet, med orden: Välgörenheten, mina bröder, är en naturlig drift hos det menskliga hjertat. Om A. ser. att B. befinner sig i stor nöd, så skall hans samvete städse drifva på honom, att uppmana C. till att hjelpa honom. I närvarande fall spela Newyorks mayor och hans vänner på Union Square A:s roll. De erbjuda sig icke sjeltva som frivilliga, utan uppmana C. att gora det för dem. Deras närvaro och deras tal afgifva derföre endast vittnesbörd om den stora förlägenhet, hvari den olycklige B., d. v. s. i detta fall Molellans armö och den amerikanska unionens sak befinna sig, Men äfven A. tyckes denna gång sakna sin vanliga energi. Så illa det än tyckes vara med MClellan och så ytterst farligt ör anionen, falla dock vännerna ifrån, Union Square kunde icke fyllas. Förgäfves marcheade regeringsbyråerna och bankerna och skeppsvarfven till platsen; Newyork med sin nillion innevånare veko dock icke af några teg från Broadway, för att lyssna till de peroners vältalighet, som gladde sig åt det bästa ykte. Ingen menniska tyckes hafva varit