Göteborgsposten – 1 augusti 1862, sida 3

öfligt och utsigterna för framtiden ännu dyrare. Inträder icke någon snar och radikal rändring, så är det slut med unionen. Det är i irvarande stund just fråga om nationalt vara ler icke vara. Regeringen tror, att hon ännu in hjelpa sig med de gamla, länge försökta sh bepröfvade små medlen; men dessa vilja ke mera förslå. Hängifvenhet och entusiasm unna lika litet dekreteras i en republik som en monarki af öfverheten; de äro i allmänhet möjliga, om förtroendet till regeringen saknas, ch att detta ej mera finnes hos folket, kan ske längre förnekas, I stället för att fylla ickorna i regementena och på detta sätt geast skapa stridsfärdiga truppkärer, vill man lott upprätta nya regementen, hvilka naturgtvis anföras af politici och kosta tio ganger ä mycket. Men soldaten hyser med rätta ej ågot förtroende till de politiska öfverstarne ch officerarne, hvilka redan fört tusentals till lagtbänken, Men dessutom — och detta är synnerhet hos de mera bildade klasserna hutudskälet — vill soldaten veta, hvarför och not hvem han kämpar; äfven folket vill veta let, innan det gör några nya uppoffringar. Men regeringen har i detta hänseende ingen plan, ngen politik. Tagen af händelserna i släptåg väger hon än åt ena, än åt andra sidan, och hvarje steg hon tager är osäkert, lamt eller ett telsteg. Det stora flertalet af folket har slutligen kommit till den insigten, att endast slafvarnes obetingade frigifvando och deras användande i unionens intresse kan göra slut på hb kriget, ja, att man måste framkalla slafuppd ror i Södren, om man skall så bugt med sien2 den. Endast presidenten vacklar och dröjer a ännu. 8 At underrättelserna från NewYork af d. h 21 juli finner man, att MOlellan och Pope F torttarande bibehålla sina förra positioner. —å Sydtrupperna skola ha dragit sig 10 mil till; baka i riktningen åt Richmond till. — Det påstås, att Söderns pansrade tartyg gjort stor skada i unionens flotta under Vicksburg. — Lincoln har undertecknat konfiskationsbillen. — Kongressen har ajournerats till d. 17 augusti. I Italien börjar man åter lugna sig efter den oro, hvarat sinnena varit gripna under de sista dagarne med anledning af de många hvarandra körsande ryktena om de garibaldiska planerna. Det skritfves nemligen från rurin med anspråk på full tillförlitlighet, att hvarje fara för nämuda expedition till Kyrkostaten numera är försvunnen. Antalet af del! trivilliga, hvilka det lyckats inskeppa sig tilll! Sicilien, är blott obetydligt, och Garibaldi har 1 ullkännagifvit för sina vänner i Turin, att ban med snaraste tänker lemna Sicilien samtl återvända till fastlandet. En del at Italien hor som bekant tilll Schweiz, nemligen kantonen Ticino (på tyska I Tessin). Att dennas anslutning icke hgger utanför den italienska regeringens planer, framgår af en förklaring, hvilken Durando atgifvit såsom svar på en reklamation från schweizisk sida. Enligt Perseveranza yttsade han: Det skulle vara högst opolitiskt, om Italien tänkte störa det vänskapliga för-Thällandet till Schweiz. Skulle dock vissa il eventualiteter göra det nödvändigt att ätera I förena en del af Schweizs jord med det na-Iturliga fäderneslandet, då skulle Schweiz blifva tlersatt genom anslutning af nya provinser i -I stället för de afträdda. Italien skall icke underlåta något, for att betrygga Schweizs sä1 N I 0 t ålkerhet. Den tanken tränger sig naturligtvis på en hvar, att, om Itallen tänker på någonung dylikt för Ticinos del, så tänker Frankrike på detsamma i hvad angår de franska kantonerna. Eftersom Schweiz är det vigtigaste af de bollverk, Wienerkongressen med förakt för alla nationalitetsförhällanden upprättade mot Frankrike, kan man ej undra öfvor, om det ligger i Napoleons plan att nedbryta detta bollverk. Den ersättning, republiken skulle få, kan icke vara något annat än den tyska delen af Tyrolen, medan den välska delen införlifvades med Italien. Schweiz skulle derigenom blifva rent tyskt, men detta strider i hög grad mot nationalrådets vilja, som på det kraftigaste sätt förklarat sig skola göra alla uppoffringar af blod och egendom för att skydda fäderneslandets integritet. — Åfven den särskilda regeringen i kantoner ressin har tillsändt förbundsrådet en protes mot afsöndringsförslagen. Förbundsrådet ha derför tackat regeringen och tillagt, att Tes sin kan göra sig räkning på hela förbundet understöd. Italienska regeringen har mycket att göra för att utplåna det dåliga intryck som all detta gjort. Ratazri har derföre förklarat deputerade kammaren, att Durandos yttrande blifvit falskt refererade. Det italienska solke likasom regeringen skulle akta Schweizs ir tegritet och hade aldrig tänkt på att skilj Ticino från förbundet. Durando hade just so klarat, att en sådan eventualitet skulle strid mot den italienska regeringens åsigter oc