Göteborgsposten – 1 augusti 1862, sida 1

närvarande vara nog att du känner till allt hvad jag ämnade säga då vi började värt samtal. Du vet, att om jag önska: detta giftermäl, är det af motiver, som alldeles ej stå i förbindelse med egennyttiga beräkningar. Om all den förmögenhet, som Fabios förfäder fordom röfvat från kyrkan, i morgon blefve återställd, skulle ej en paolo deraf gå i mina fickor. Jag är en fattig prest och skall förbli en sådan intill min död. Ni verldens kämpar, broder, strida för er sold — jag är en kyrkans kämpe och strider för min sak. Med dessa ord återvände han till statyetten och vägrade att tala eller lemna sin sysselsättning tills han aftagit cementet och omsorgsfullt bortlagt de olika fragmenter, hvaraf det bestod. Sedan han gjort detta drog han en skrifportfölj ur en låda i bordet, tog ut en pappersremsa och skref följande ord: Kom ned till ateliern i morgon. Fabio skall vara hos oss, och Nanina återvänder ej mera. Utan att underteckna hvad han hade skrifvit, förseglade han biljetten och adresserade den till ,,Donna Maddalena. Han tog derpå sin hatt och lemnade biljetten till sin broder. — Var god och gif detta till din dotter, sade han. — Säg mig, Rocco, yttrade brodren i det