Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 2

Fran Utlandet. Förhållandena i Italien draga plötsligen den allmänna uppmärksamheten i hög grad till sig, och man börjar verkligen taga ställningen der från den allvarsamma sidan, i trots af italienska regeringstidningens officiella motsägelse. Det är Garibaldi och hans tilltänkta landstigning på påfliga området, som fortfarande utgöra föremål för alla möjliga kommentarier, och isynnerhet ifrigt ventileras inom de franska regeringskretsarne. Af det hela tyckes det dock denna gången bli intet, emedan både franska och italienska regeringarne skyndat att med kraft söka förekomma den tilltänkta coup-de-main. Men under dylika omständigheter är det dock ej ovigtigt att i någon mån undersöka, huru detta rykte oppkommit, så hastigt vunnit utbredning och så kunnat tros. Först och främst nämner man Garibaldis flera nyligen hållna tal, hvari han ständigt visar på Rom och i hvilka han häftigt angripit franske kejsaren, som han oppet beskyllat idka en mot ltalien förrädisk politik. I sina tal har frihetshjelten äfven uppmanat de frivilliga att väpna sig för att skynda mot Rom, och från många håll at Italien har ungdomen skyndat att hörsamma hans uppmaning, ehuru dock största delen utaf dem sannolikt hindrats af myndigheterna från att inskeppa sig till Sicilien. Betecknande är äfven den starka rörelse, som råder i Rom, der betolkningen befinner sig i den största spänning och en hvar hyser den fasta tron, att Garibaldi snart skall stå midtibland dem. Denna spänning eller rättare detta hopp har emellertid, hvilket kan medfora de vigtigaste följder, beröfvat den romerska nationalkomiteen