Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 2

de båda arbetarne ateliern, för att äta middag, och Luca och hans broder blefvo allena. — Vi kunna nu återvända till det samtal som för en stund sedan uppsköts, yttrade fader Rocco. i — Jag har intet mer att säga, förklarade Lucca mulen. — Nå då kan du med desto större uppmärksamhet lyssna till mig, broder, fortfor presten. Jag var missnöjd med den opassande ton, hvarmed du talade om vår unge lärjunge och din dotter. Jag är ännu mora missnöja med din insinuation det min önskan att se dem gifta (alltid förutsatt att de äro uppriktigt tillgifna hvarandra) skulle härröra från egennyttiga motiver. — Du försöker att snärja mig i ett nät af fina fraser, Rocco; men jag låter ej fånga mig. Jag vet hvad som är mitt eget motiv för att önska det Maddalena måtte vinna denne rika unga adelsman. Hon skall derigenom få hans penningar, och vi skola alla ha godt deraf. Detta är groft och egennyttigt, om du så behagar, men det är rätta orsaken, hvarför jag önskar se Maddalena gift med Fabio. Äfven du önskar det, och jag skulle vilja veta af hvad skäl, om ej af samma som jag. — Af hvad nytta skulle förmögna slägtingar vara för mig? Hvad är folk med rikedom,