Göteborgsposten – 31 juli 1862, sida 1

Hvilka emolumenter kan en sådan herre hasva, frågar ni, m. h.? Ja, efter hvad jag hört sägas med bestämdhet — och jag har all anledning tro att det är riktigt, — skall konungens handsekreterares afloning bestå i kontant af — mirabile! — 1,000 rdr rmt i lön, två rum i k. slottet med eldning och städning, kaffefrukost om morgnarne och thsouper om aftnarno samt hvarje dag en half butelj matvin — det är totum et tantun. Kamrerare Hvasser var före Rydberg konungens handsekreterare och aflöningen lär sedan dess ej vara det minsta förändrad. På tidningen Dagligt Allehandas byrå hade man natten till i söndags arrangerat en hten mordbrand med thy åtföljande stöld — det der vet ni redan af, m. h. Mordbranden lyckades temligen bra af den usling som anlagt den, men stölden, som var tjufvens egontliga mål, misslyckades alldeles, ithy att magister Lindströms plånbok, en tjock tingest — det är naturligtvis bara fråga om plånboken — och som vid tillfället annammades, befanns innehålla ioke ett enda öre, utan bara papper, som voro endast för mag. L. af värde. Alla Dagligt Allehandas gynnare och vänner äro mycket ledsna öfver — märkligt minsann — att tjufven ej fick några penningar, ty det skulle ha sett så bra ut om det funnits en hundra riksdaler åtminstone, ja aldra minst, i den digra plånboken, men kan man tänka sig något värre i en hufvudredaktörs plånbok, icke ett enda öre, bara ÅLinsända artiklar. Tjurvon — man lär ej ha någon aning om hvem han är — sände också artiklarne till det element han hade närmast til hands, han kastade dem i sjön. Emellertid, säga nägra spefoglar, kan Dagligt Allehanda vara säker tor någon dylik påhelsning vidare, ty qusvarne sjeltva blefvo betydligt branda vid detta tilltälle och lära troligen ej göra om den vidare. Det är svåra tider vi lefva uti. Penningetillgången riklig säga tidningarnes handelsberattelser, för egen del har jag aldrig kunnat finna ett ord sanning i denna uppgift, men att det ej står så alldeles helt till med den rikliga tillgången derom ha vi i dagarne haft det mest slående bevis, då en tjensteman i Rikets Ständers bauk — tolk som bör anlagas vada i penningar — tog sig för det orådet att hänga sig, emedan han omöjligen kunde skaffa penningar till en omsättning af ovt diskontlän. Mannen var familjefar och händelsen har väckt ett obebagligt uppseende. Några nyheter af mera hervorragende art är jag ej i tillfälle att meddela, så vida ni ej skulle såsom sådan anse t. ex. att vår Gustaf-Adolfs-staty blifvit omgifven af präktisa gaskandelabrar, eller att man för närvaranle är sysselsatt att på Norrbro nedlägga nya sasrör, hvilka läggas så djupt ned, att åtskiliga skadelystna personer stått och väntat vid slottsbackens kaj för att få nöjet se en och annan af de gräfvande arbetarne plumsa direkte genom brohvalfvet ned i strömmen. Walfrid.