Göteborgsposten – 30 juli 1862, sida 2

— IIon är i Fabios rum, svarade Rocco sakta. Skall jag be henne komma? — Nej, nej! svarade Luca. Han tystnade och kastade en blick på arbetarne, som mekaniskt högga på sin draperibit; derpå gick han med ett listigt leende nära intill presten och fortsatte hviskande: ,,Om Maddalena blott från Fabios rum kunde homma till Fabios palats vid Arno! ... Skaka ej på hufvudet, Rocco Ifall jag en af dagarne förde henne upp till din kyrkodörr som Fabio d Ascolis tolofvade, skulla du vara glad att öfvertaga affären ur mina händre och göra henne till Fabio d Ascolis hustru. Dujär en mycket helig man, Rocco, men du vet i alla fall skilnaden emellan klangen af penningpungen och klangen af mejseln. — Jag finnar med ledsnad, svarade presten kallt, att du alltid talar om de ömtåligaste ämnen på ett opassande sätt. Detta är en af tungans mindre synder som fått makt med dig. Då vi blifva allena på ateliern, skall jag försöka leda dig att tala om den unge mannen deri rummet och om din dotter på ett sätt som bättre anstår dig, mig och dem. Men låt mig intill dess återgå till mitt arbete. (Fors.)