Göteborgsposten – 30 juli 1862, sida 2

Festerna i Slesvig för den danska stu lentsångsöreningen, som öfvervarit vid Isted nonumentets aftäckande i Flensburg, utgöra öremål för långa redogörelser i danska tidningarne, hvilka med skål och fog framhålla, huru Sydslesvigs allmoge täflat i att visa sitt lanska sinnelag, en täflan hvilken skall tala mer än ett eller annat dussin Hallska noter för Danmarks rätt och sak. En korrespondent vill Fedrelandet skrifver sålunda från Flensburg under d. 25 jah: Man kan icke neka till, att fastän vi kunna klaga och sakna, önska och fordra mycket och i trots af alla de misstag och försummelser, som begåtts och ännu till en del begås, hafva vi dock skridit ett godt stycke framåt under de sista 20 åren, äfven i Slesvig. I Juli 1844 begaf sig ett sällskap af c:a 100 Köpenhamnare för forsta gången på väg, för att deltaga i en folkfest i Slesvig, och vi tyckte det vara ett storverk, att man vågade hålla en sådan 1 mil söder om Kongeån, och att det var ett glädjande deltagande, som visades den danska saken, i det 2 till 3 personer kommit dit den långa vägen från Flensburg. Men efter 18 års förlopp hafva studentsångföreningens i Kiel ogerna sedda 60 medlemmar i går deltagit i en folkfest på Ascheberg 1 mil norr om Eidern, som var lika lojal som den förra och skall vara lika oförgätlig för deltagarne. Af relerateroa ser man att i Hyttens härad, det sydligaste i Slesvig, studenternas promenad i af bönderna lemnade vagnar var ett ordentligt testtåg, der hurrarop och blomsterkastning var en stående rätt. Vid en rast, fick man tillochmed höra af Herredsfoged Blauenfelt sådanda ord, som Åatt i Hyttens härad kände man blott en färg, Dannebrogens, och en konung, Frederik den sjunde, hvilka ord bönderna bekräftade med ett högljudt ja! Då studenterna skulle begifva sig från staden Slesvig till Flensburg, sade borgmästaren, i närvaro af en stor menniskomassa, de bortfarande å egna och stadens vägnar farväl. Han kallade studenterna en rekognosceringspatrull, som besökt förposterna, och hoppades, att patrullen ej allenast funnit dessa vakna, utan att de äfven gjort den erfarenheten, att på landet i Sydslesvig var stämningen lojal och vänlig mot danskarne, och den politiska tron allmänt den, att Danmark var det gemensamma fäderneslandet. Samma tro var långtifrån utdöd i städerna, men den var undertryckt af den borgerliga aristokratien m. m. Professor Clausens tal vid aftäckandet af det öfver de i Istedslaget fallna krigare resta monumentet föreligger oss nu i sin helhet och är af en kraft och skönhet, som väcker genklang. Ur detsamma låna vi följande: vom det än är så, att makten på denna syndiga jord blott alltför ofta träder i rättens ställe, så är och blir dock äfven den goda rätten en makt. Den är och blir det i kraft af den lag, som Gud sjelf inskrifvit i menniskornas bröst. Den är det först och främst, derföre att medvetandet om sakens sanning och rättvisa gifver både penna och svärd en inträngande kraft, som man icke kan tillegna sig genom konst eller klokhet; och den är det dernäst, emedan ett kristet folk icke kan, huru mycket än statsklokhetens och sedelärans lagböcker skilja sig trån hvarandra, blifva allenastående, då det kämpar för lif, ett fritt, sjelfständigt och ärligt hf. Gud Herran hjelper menniskan genom menniskor. Folkrättens lagar äro äfven heliga lagar; rättsmedvetandet ligger i den kristna verlden — åtminstone i vår verlusdel — icke så i dvala, att det ej kan väckas; och der öfvermodet och öfvermaktens rättskränkningar gå ut ötver ett visst mål, der — det är den kristliga förtröstan till Gud och menniskor — påkallar ett folk icke förgäfves folkens hjelp i folkrättens namn, blott man om detta folk vet, att det står redo att våg. det yttersta, att uppoffra det dyrbaraste. Men de )ttersta är för dansken icke för ytteriigt, det dyrbaraste är honom icke för dyrt, då det gäller Slesvigs land: gäller derom, att det danska kronlandet mellan Kongeån och Eidern blir bevaradt, icke blott ssäsom helt och ej afskuret, utan såsom en sund och I kraftig lem på den danska statskroppen, att den tussenäriga gränsstenen mellan Danmarks rike, mellan sden skandinaviska Norden och det romerska riket blir stående orubbad, att den tusenåriga gränsvallen blir det fasta värnet ej allenast mot tysk vapenmakt, utan mot tysk inblandning under hvarje form. tourister. Oaktadt den dåliga väderleken i sommar vållat att Köpenhamn i år icke varit så lifligt besökt af främlingar som under förra året, hafva dock hufvudstadens hoteller under senare veckorna jemnt varit upptagna af resande, dessa ofta från aflägse håll. Sålunda besökes Köpenhamn i dessa dagar at 60 Wienare, hvilka slagit sig tillsammans, för att en gång se hufvudstaden i det verrusene Danmark. Italiensk opera i Köpenhamn, Det lär nu vara afgjordt, att ett italienskt operaSällLkan skall komma till Köpenhamn. för att