Göteborgsposten – 30 juli 1862, sida 1

enkelt till min nytta. Allt hvad jag redan vet om ateliern. har jag genom henne. Hon skall framföra min helsning och förskaffa mig inträde; och då jag har hunnit så långt, skall jag, ge henne en gammal klädning och trycka hennes hand, och så farväl lilla oskuld! — Godt, godt; jag h ppas för din egen skull, att du i detta afseende har rätt, För min del misstror jag alltid oskulden .,, Vänta ett ögonblick, så får jag lifvet och ärmarne till denna klädning färdiga för sömmerskorna, Ring på klockan och befall dem komma upp, ty jag har föreskrifter att gifva och du måste vara min tolk. Medan Brigida gick efter klockan, började den energiska fransyskan att klippa till kjolen till den nya klädningen, Hon skrattade oupphörligt medan hon mätte till aln efter aln af silketyget. — Hvad skrattar du åt? frågade Brigida, medan hon öppnade dörren och ringde på handklockan. Jag kan, trots din unga väns okonstlade ansigte och oskuldsfulla sätt, ej låta bli att tro, det hon är en skrymterska, — Och jag är alldeles siss, min söta, att hon blott är ett dumhufvud.