Göteborgsposten – 28 juli 1862, sida 1

vid hufvudet af liket, medan Gratton stod vid fötterna, sardig att kasta af lakanet. Jag stod nära intill mr M—, då jag i detsamma märkte att någon förde undan studenten vid min venstra sida och ställde sig på den lediga platsen. Jag vände mig ej för att betrakta inkräktaren, ty i det samma observerade jag Gratton, hvars ögon med ett eget uttryck af triumf voro riktade mot mig. — Är det en gammal qvinna denne tjuf har röfvat ur dess graf? hörde jag Whiastons röst yttra i mitt öra. Den abrupta frågan och tonen i rösten kom mig att spritta till; men innan jag hann svara drogs lakanet undan och kroppen af en skön .... Himmel? kunde jag väl tro mina ögon? Catharina L—s kropp låg framför mig, med det tjusande hufvudet vanstäldt genom hårets och ögonbrynens förlust och de rundade lemmarne oskärade af papperslappar, som buro deras namn, hvilka skulle dissekera de olika delarne af hennes kropp. Detta förfärliga helgerån, detta hemska brott åstadkom hos mig ett slags qväfning, som för ögonblicket gjorde mig alldeles kraftlös. Jag endast hörde de blan dade utropen af öfverraskning och undran, hvilka likt en hväsande disharmoni nådde mitt öra. Såsnart jag vann tillräcklig sjelfbeherrskning, vände jag mig till Whinston, som stod med kroppen tillbakalutad och handen mot pannan. Hans