Göteborgsposten – 26 juli 1862, sida 2

mylady och halade henne upp ur grafven. Han tog derpå af henne ringarne och ... — Ringar! det var då liket efter någon ung och förmögen person? frågade jag, ifrigt lyssnande till den revolterande beskrifningen. — Ja, en riktigt förnäm en, skulle jag tro. Nåväl Gratton kastade allt detta i likkistan; ty m vet att ehuru det är med strängt straff belagdt att stjäla från lik är det ej olagligt att stjäla liken sjelfva. — Gå på, och bry er ej om kommentarierna, svarade jag otåligt. — Han klädde derefter på henne en kläd. ning, tillhörig hans mor, och en svart hatt och slöja som han lånat af pigan, fick henne på ryggen, satte henne i sätet och band fast hennt vid ryggstödet. Det började nu bli ljust, och som regnet hade upphört, kommo de båda väk tarne ut — jag borde ha nämnt, att de skaffa sig väktare på denna kyrkogård — och medai de gingo och sträckte på benen efter sin tupp lur, snafvade de på Marks verktyg, just som hat kom tillbaka för att undanrödja alla spår. Grat ton tog till benen och väktarne efter honom Men Mark var uppe i kärran inom en minut gaf hästen ett rapp och iväg bar det af hjertan lust. Karlarne afsköto sina muskedundrar oc gjorde ett sådant väsen att hela byn vaknad och ett dussin af dess bästa hästar, med ryttare p