Göteborgsposten – 26 juli 1862, sida 2

skulös kropp i hela fjorton dagarne, kom i gär till doktorn och förklarade att han ej kunde få någon under femtio pund; men M., demonstratorn, förklarade att han ej ville gifva mera än trettio. När så den skurken till liktjuf gått, yttrade Gratton: Jag vill skaffa er ett subjekt, doktor. — Hvad! Gratton? utropade jag förvånad. — Ja han tycker om handtverket och har som amatör varit ute med Burke och hans kamrat: Hare väl ett dussin gånger. Han är nu riktigt mästare i yrket. Nåväl Gratton hyrde sig igår afton en häst och gick och fick alla sina saker i ordning. Omkring klockan tolf på natten begaf han sig i ett herrans väder ensam ut till någon kyrkogård i närheten af Dalkeith. Han band hästen utanför porten och ställde sin blindlyckta likt en eldfluga emellan tvenne grafvar I så att han skulle kunna se. Men ehuru marken var mjuk och grafven nyss igenlagd, så var det dock ett svårt arbete för en man och regnet var starkt nog för att dränka honom, ty det rann in meilan kragen och nacken, och öfverallt för resten, så att han liknade en våt svamp. Men Mark gaf sig ej så lätt och efter tre timmars hårdt arbete kom han till skrinet... — Hvad? — Jo till likkistan: ni vet hvad jag menar Will. Nå den slog han lätt sönder, fick tag i