Göteborgsposten – 26 juli 1862, sida 1

alabasterlika singrarne Ickte liksom ett barns med de svarta afskyväckande ögonhålen på en dödskalle, hvilken, jemte hela skelettet, låg i sänsen grinande mot det underverk af qvinlig skönhet som stod bredvid. Då man såg de rysliga qvarlefvorna ligga på den jungfruliga bädden var let lätt att inse hvad som var orsaken till Cathainas fåniga utseende och blick. Föräldrarnes ljupa snyftningar förklarade det öfriga. Förvånad öfver dotterns dröjsmål vid frukosten hade modren gått upp på hennes rum, men funnit allt mörkt och tyst. Hon öppnade luckorna och nalkades bädden för att banna sin senfärdiga lotter, då plötsligt hennes rop af hemsk förfäan kallade upp hela hushållet, för att betrakta leras afgud, sådan jag nu såg henne, ett lefvande lik, hopplöst vansinnig. Då jag något itet hemtat mig från det förskräckliga slaget sprang jag rundt omkring sängen, tog hennes sköna kropp i mina armar och försökte att rycka nenne ur den hemska trollkraft som band henne; Men hon motstod mig med sådan styrka, att jag olef tvungen att använda våld for att få henne lerifrän. Knappt hade jag dragit mig tillbaka tt par steg, förrän hon uppgaf de mest hjertlitande skri, hvilka gåfvo eko i det höga rummet. Med en häftig ryckning slet hon sig ur mina irmar, rusade tillbaka, kastade sig öfver det snemska spöket och började åter leka med dess