Göteborgsposten – 25 juli 1862, sida 2

Från Utlandet. Förhandlingarne angående Amerika inom ngelska Underhuset d. 18 d:s, då Lindsay nbragte sitt förut omnämnda andragande om tt England skulle bemedla i Amerika, öpprades al motionären, som förklarade att slafrågan icke hade något att gora med orsakerna ill kriget. Den fornämsta anledningen till ientligheternas utbrott bör deremot, enligt Lindsays, tanka sökas deri, att Sydstaterna så småningom förlorat sitt inflytande i reprezentanternas hus i Washington, hvaraf soljden blifvit den, att deras innevånare, hvilkas intressen voro oskiljaktigt förenade med frinandeln, icke kunde göra sin röst gällande vid skattefrågan, utan måste finna sig uti, att tulltariffen inrattades i ofverensstämmelse med det protektionistiskt sinnade Nordens intressen. Taylor, som tillkännagifvit ett ändringslörslag om att England skulle liksom hittills fasthålla vid den strangaste neutralitet, uttalade sitt beklagande at att Lindsay icke hållit sin resolution tillbaka, emedan den ensam kunde bidraga till att öka den upphetsade sinnestämningen i Nordamerika. En del af den engelska pressen hade icke gått redligt ullväga mot Nordstaterna. Resolutionen fordrade erkännande af Sydstaterna och en keväpvad intervention, med andra ord ett krig med Amerika. Hvad det borgerliga kriget angick, hade det ej uppstått tillfalligtvis, utan tvärtom under många är andetts som en oundviklig händelse. Det var vedergallningen för elafverisystemet, genom hvilket milnoner menniskor nedsänktes till djur. Nordstaterna hade sökt undvika krisen genom förödmjukande kompromisser; men slutligen hade dock at dem kråfts uppoffringar, som de ej kunnat göra. Lord Vane Tempest, som anmält en resolution i samma riktning som Lindsays, men ännu bestämdare affatiad, uppmanade huset att icke skiljas, förän det uttalat sin åsigt om kriget. För ofrigt framhöll han, att en bemedling, som icke stödde sig vid ytterligare mått och steg, skulle blifva frukt los. Fitzgerald, understatssekreterare vid utrikesministeriet då lord Derby var kabinettschef, rådde till att man skulle uppskjuta de: batten. Lord Palmerston uttalade sin för hoppning om, att huset skulle fatta sitt be slut ännu under samma möte. Den framka stade frågan var i hög grad vigtig och svår och han kunde ej antaga, att debattens upp skjutande skulle ha någon gynsam verkan Säsom sakerna stå, måste han anse det be klagligt, att Lindsay inlemnat sin resolution Han hoppades, det huset skulle ofverlemn,