Göteborgsposten – 23 juli 1862, sida 1

summa som ersfordrades, återvände, lemnade med en kyss penningarne åt modren, och begärde blott att, ehuru de voro hennes egna, fadren ej skulle få veta hvarifrån de kommo. Ett gammalt hjerilidande, hvilket fattigdomen och nödvändigheten att dagligen arbeta tvungit Bessys mor att försumma, hade genom le sista timmarnes ängslan och den ovanliga anträngningen att springa så långt, plötsligt förvärrats, så att då hon åter hann hem och gjorde signalen vid fönstret, hade hennes onda så tilltagit att hon ej förmådde tala, utan blott kunde räcka exckutionsbetjenton penningarne. Men ifrig att dela sin makes glädje ansträngde hon sig att se glad ut och skyndade in i huset. Hennes öfveranstrangda krafter gäfvo dock vika på tröskeln : hon kunde blott uttala de få ord vi hört komma från hennes läppar, då döden för alltid tillslöt dem och åtminstone för denna gång begrof hemligheten af den gamle mannens räddning från fängelset. När Bessy blef allena, var hennes första göromål att återförskaska de penningar hon tagit från folkets löner. För detta ändamål skref hon en vexel på fem pund och sände den med en springpojke till köpingen för att få penningar ; men sin brådska ref hon olyckligtvis ut kontrabladet i vexelboken, och, i afsigt att säga Meredeth det hon begagnat sig af hans gåfva, underlät