Göteborgsposten – 22 juli 1862, sida 1

blef kyrkovärd och alla sade att vi voro ett lyckligt par — ett par ja visst — ett par, men öfverensstämmelsen fattades. Hvad gagn har man af en god mjölkko om hon hvarje gång hon mjölkas kullsparkar mjölkbyttan? Då är det bättre att alls icke hafva någon ko! Har ni väl någonsin gjort skäl för er föda? frågade hustrun. Fick ni icke svida för er broder, den stråtröfvaren, och strök icke då alla våra besparingar med? Och hvilka narraktiga streck begick ni icke sedan, det ena efter det andra, som blott en äkta dummerjöns kan drömma om. Nå, vi måste gå ifrån vårt hus och hem och sälja våra mobilier, och nu med allt mitt bemödande att hålla er till arbete hafva vi kommit allt djupare ned och ändå fast vi ej ha en smula qvar kan ni ej låta bli att göra dumheter. Nu måste ni gå i fängelse och jag — jag stackare måste på mina gamla dagar klappa på fattighusdörren för att komma in der. — Håll din tunga, qvinna, håll din tunga; det är en bitter kalk du låter mig tömma — stanna i din svada ty jag ämnar icke plåga dig vidare, svarade den gamle mannen undergifvet genom händerna som han med konvulsivisk darrning höll framför ansigtet. Men hans begäran om fientligheternas inställande uttalades för döfva öron; hans medgifi 8