Göteborgsposten – 22 juli 1862, sida 1

— — — bringa sitt lif i förslöande och demoraliserande lättja; — att de hade redan vissa begrepp om arbetets ära. Längre fram stodo unga timmermäns-, snickareoch svarfvareämnen arbetande lika flitigt ehuru med tydligen större grad af omsorg och omtanka; tor produkten uf sitt arbete kunde de ,ju emotse en längre framtid, — den var ej gjord att offras opp i lågorna, och soljaktligen var den väl vard en större uppmärksamhet. Ju hogre grad al skicklighet arbetet fordrade desto intelligentare — jag vill icke säga ädlare — blef ansigtsuttrycket. Skodon af alla möjliga tormer ullverkades af gossar tillhörande råddningsinstituten för de redan brottslige; vedhuggarna m. fl. voro intagna i hemmen för små proletvärer, de der intet brott begått. Af samma klass som de små skomakarna voro åtskilliga ungdomar som visade filantroperna sin skickligheti forfardigandet af klädespersedlar; några at dessa voro at den beskaffenhet, att jag icke wor att sjeltva Josephi skulle blygts att rekommendera dem. Jemte de otvananförda unga yrkessvennerna torekommo borstbindare, mativälvare, och sorsärdigare af bygnadsmodeller; och emellan dem alla, ohmurade af dammet, stickorna m. fl. tillbehor till denna kombination af de mest skilda verkstäder, sväfvade unga blomstrande, elegant klädda damer med leende anleten och uppmuntrande ord för de flitiga arbetarna. Uppenbarligen voro de flesta gästerna mycket untresserade; afven sådana som icke deltaga i och icke bekymra sig om dessa storartade och verksamt ingripande inrättningar for lastens och brottets forekommande och hämmande samt kristendomens utbredande bland jättestadens dopta eller odöpta hedningar, äfven dessa, rager jag, voro roade af scenens nyhet och omvexlande foreteelser. Måhända väcktes en och annan egoist till medvetande af sin pligt att efter bästa törmåga befrämja de nödlidandeoch värnlosas räddning. Det lyckliga och oelåtna utseende som i allmänhet utmärkte gossarna, och den ifver och händighet hvarned de utförde hvad dem ålagts, tycktes antyda att verksamheten, blir ett nöje i stället tör ett straff, när en rätt impuls är gitven samt att samhället såvål som enskilta personer icke utan ett drygt ansvar kunna lemna åt sig sjeltva eller ät, — hvad värre är — en lastbar omgifnings inflytelse barn, hvilka bära frön inom sig till ett ädlare lif. I ett annat rum försåldes småskrifter vid ett bord, under det att en liten tryckpress var i gång vid ett annat, och trenne medlemmar af skobrigaden borstade de manliga gästernas skodon innan de begåfvo sig upp i salen på ofra botten. Der möttes ögat af en ny anblick. Ett stort lager af prydliga och nyttiga artiklar förfärdigade af gossar och flickor på en mängd räddningsinstitut och asyler voro här exponerade under åtskilliga damers uppsigt, de der ögonskenligen önskade föorsälja sina protegeers arbeten, men dock egde för mycken takt att enligt hvad bruk är vid de engelska ,bazarernad truga varorna på artiga gentlemen. Här såg man förfärdigade linnespersedlar och broderier, bord, secretairer, enveloppslådor, svarfvade ljusstakar af valnötsträd, dörrmattor, halmhattar, flätade korgar och skarmar, bröd, kakor och pastejer, blommor, grönsaker och landtgård-produkter — de senare från de på landet belägna räddningsinstituten. På den platform der man under så många år haft tillfälle att se de pusta tonkonstnärer uppträda sutto gossar och flickor från diverse välgörenhetsinrättningar och sjöngo några anspråkslösa stycken af dels religiöst, dels verldsligt innehåll. I ett angränsande rum blefvo gästerna serverade med kaffe och t; en soire utan dylika förtriskningar är numera en otänkbarhet i London.