Göteborgsposten – 19 juli 1862, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. Loliskammaren. En å Otterhällan boende madam, Maria Andersson, som sysselsatter sig med skradderiarbete hade forliden thorsdag sändt sin 5 å 6 ars gamle son med ett par icke tullt färdiga byxor till skräddaremästaren Nordin, för att få dem invikna efter måttet. Gossen som ej anträffade Nordin, satte sig på trappan att vänta, och antastades der at en tremmande mansperson, hvilken fränlockade honom byxorna under torklaring att hau skulle hälla dem tills Nordin kom hem. Gossen begat sig hem till modren och berattade på sitt barnsliga sätt förloppet samt beskret karlens utseende, men oaktadt madam Andersson genast begaf sig ut, var karlen redan försvunnen. Såsom tilltalad tor denna bragd stod igår intor pouskammaren tör andra resan stöld förut straffade Carl Johan Andersson, som de sista sex åren vistats i Danmark. Han hade å norska slupen Iduna från Aalesuud utbjudit byxorna till salu, hvarvid en af besättningen, Johan Arentsen, lockad at det billiga priset, ingick på handeln. Arentsen förklarade sig dock vilja gå i land och hos polisen förhöra sig huruvida Anderssons berättelse kunde vara grundad, att han skulle ha dem till försäljning för en skraddares räkning. Da Andersson icke motsatte sig detta, anade Arentsen inet bedrägeri, utan erlades liqviden, sex rdr rit, å ett värdsuus vid Smala vägen. Straxt etter anträffade Arentsen en poliskonstapel tor hvilken han omtalade saken, då Andersson genast blet gripen. Vid polisforhoret medgaf sig Andersson val ha sålt ett par nästan likadana byxor, men de ifrågavarande byxorna eller handduken hvari de varit invecklade hade han aldrig hatt någon befattning med. Pengarne hade han tappat. Då Arentsen uppgaf att säväl skepparen som en af besäuningen narvarit då köpet athandlades och äfven hört Arentsens fråga om den ärliga åtkomsten, uppskjots målet till nästa tisdag tor dessas höraude Andersson qvarsitter under tiuen i häktet. — Förre handelsbetjenten Carl Johan Stenkilsson, som sorliden vinter trån urfabrikoren Malmsjo tillgrep några ur, hvarför ban nu uistätt sitt strasl, lösgats i gar med forständigande att snarast möjligt bege sig ull sin hemort. — I gär var inför poliskammaren inställd en sjöman Anders Gustaf Abrahamsson, som i Norge för Jufveri undergått tre års tukthus, hvilket Abranamsson tormenade sig ba fått helt oforskyldt, då orsaken derull blott varit hans otur att ha kommit i sällskap med tvenne norrmän som innehade stulet gods. Till sin olycka råkade han äfven i år illa ut, denna gång i Frankrike. I Rouen tog han nemligen miste om ett par stöflar, allt i tanka att det vore hans egna. Härföre fick han plikta med två månaders fängelse, och då han efter utståndet straff uppgat sig vara född i Norge, blet han at svensk-norska konsulatet i Havre sänd till Fredrikshall. Norrmännen ville dock ej kännas vid honom som landsman, hvadan han hitsändes. Abrahamsson uppgal sig år 1860 ha på en liknande färd hatt några dagars logis å celltangelset härstädes. Då han emeliertia nu hunnit päminna sig att han var hemma på Gotland, beslöts att han skulle öfverantvardas åt konungens be: fallningshafvande derstädes.