Göteborgsposten – 19 juli 1862, sida 2

skeppare i sjön eller kör en bonde i diket, så — hafva de varit fuila naturligtvis. Sak samma. med len handtverkare, som nedtallar från en svindlande höjd. Det är numera en jargon att så lättsinnigt uttrycka sig, äfven om helt andra orsaker vållat olyckan. Likaså har fattigdomen ofta helt andra orsaker än bränvinet, och ottast är mannens ojemna och ringa arbetsförtjenst största anledningen dertill. Man förundrar sig otver, att vedsågare, säckbärare, schåare, bätkarlar m. fl., till hvilka man drygt får skatta för ett tillfälligt arbete, ej kunna bespara något för behofvet under vintern, då intet eller töga arbete kan erhållas. Dessa arbetare hafva dock, när, de för egen räkning nedsatt sig, endast sina båda starka armar till fond ock kapital, ock första sommarens förtjenst har användts till husets förseende med det nödvändigaste. Om vintern fås mindre arbete och hushållet ökas kanske med en ny telning. Medel måste anskaffas till uppehållet; man får sätta sig i skuld. Mannens helgdagsrock och hustruns kappa samt schawl få vandra till pantlåneinrättningen. Blir nu dertill mannen eller hustrun sjuk, bvartill anledning lätt kunna gifvas, så ha vi en familj mogen för fattiginrättningen, utan att bränvinet i ringasta mån ingått såsom faktor dertill. — Om en arbetskarl året rundtom förtjener 10 rdr i veckan och derpå skall föda en familj, bör det väl icke forundra den, som känner lefnadskostuaderna i Göteborg, om han presenterar sig i trasiga kläder. Detta är dock ett allttör vidlyftigt ämne att behandla i en så kort uppsats; men uet har syuts ins. nödvändigt att hänsytta derpa, för att icke ett skeft omdome och skadliga fordomar skola iurota sig. I den menskliga ekonomien användes många ämnen, gitter, eld, krut, m. m., som, missbrukade, åstadkomma ofantliga olyckor. De maskiner, som i våra industriella inrättningar begagnas, kunna, om de oforsigtigt användas, spränga hela qvarter i ruiner och krossa arbetarne som äggskal. Men med iakttagande af varsamhet och ett rätt bruk åstadkomma dessa farliga ämnen en ovärderlig nytta, som svårligen genom andra, mindre farliga medel kan åstadkommas. Saknar bränvinet all analogi med dessa ämnen? Ins. vill härmed hafva sökt bevisa, att hvar och en som å ett utskänkningsställe intager förfriskning bör uertill opåtalt ega trihet att välja hvad honom behagar, likaväl som den, hvilken ej vill besöka sådana ställen, eger sin frihet att gå dem förbi.