Göteborgsposten – 18 juli 1862, sida 1

— —— an. Hr T. har en präktig organ och hans soredrag mottogs med lifligt bifall. Hr Blanche improviserade också sitt tal. Hr Blanche är, såsom bekant, en mycket van och mycket lycklig talare. Jag vet ej hvad som kom åt honom denna gång, men det kan ej nekas att han rätt dugtigt kom at sig, dock ej vid ingången utan midt i talet; ett ögonblick var man ordentligt ängslig öfver hvad komma skulle, men han fick dock reda på tråden och kom slutligen i land, dock först efter att ännu en gång ha stött litet på grund. Hr Sohlman läste sitt tal också från bladet. Hans föredrag är mycket lyckligt och talet egde många förtjenster — det skulle haft ännu två till, för det första om det varit något kortare, och för det andra, om ett par opassande, sårande uttryck derur uteslutits. Efter talets slut uppstämdes af musiken folksången och det var meningen att publiken skulle sjunga med; den gjorde så också, men det kan ej nekas att sången var ytterst klen d. v. s. svag. Man undrade mycket hvad hr Sohlman kunde mena med sina ord att man här, här på detta rum skulle börja insamla medel till uppresande af en staty åt Carl XII, men man fick saken klar för sig, när man gick ut, ty utantör alla utgångar voro urnor placerade och vid dessa skarpskyttar, som mottogo medel. Vid denna fest fick man således betala både sin inoch utgång. Utkommen från festsalen öfverraskades man af en klar blå himmel; publiken skyndade till närmaste schweitzerier och värdshus, hvilka erhöllo en god recett, något som de ej hatt på mången god dag. Såsom en egenhet torde böra anmärkas, att af garnisonens officerare blott en enda uniformerad var närvarande, så vidt jag kunde se; när konstberidaren Renz gaf repreventationer var det helt annat! Vägarne på Djurgården voro såsom de borde vara ven sen höstafton frampå våren, såsom det heter så vackert i ÅKinaldo Rinaldini. Den bekante röde republikanen håradshöfdingen J. G. Carlån, vanligen kallad fru Carlns man, hade till festen förtatvat verser, som vid tilltället skulle utdelas, men hvilka befunnos allt för starka. Tidningarne hafva derföre ej tryckt af dem. Tillåt mig att bland de femton verserna anföra två såsom prof: Nu ryske czar om du har mod, Valltärda till Pultava, Till platsen, hvarest slaget stod, Och lägg ihop och stafva ... Hvar valnad der är himlens tolk För hvart och ett sjelfständigt folk. Man mycket godt att lära har Af hvad som står för minnet — Och alltså, Rysslands spotske czar, Lägg detta sist på sinnet: Din örn om än han mot oss glor, Möts nu af bättre näbb och klor. Sången, som af Carlen kallas tänkvärdig Svenskmannavisa om slaget vid Pultava är försedd med ett rätt vackert träsnitt af Carl XII och vid dess slut står en skarpskytt. Jag glomde tillägga, att magister Sohlman upptrådae, klädd i skarpskytte-kompanichefs uniform. Hastigt och lustigt fingo vi igår afton en ny marinminister. Det hade länge talats om att hr Ehnemark skulle lemna sin plats såsom chet för sjöförsvarsdepartementet och officiella tidningen underrättade i samma stund konungen afreste på Orädd till Carlshamn, att grefve v. Platen öfvertagit marinkommandot och att hr Ehnemark blitvit betälbatvande amiral vid flottan i Carlskrona. Det är nu andra gången grefve Platen är sjöminister. Han afgick förra gången från sin plats, såsom ni torde påminna er, emedan ständerna, som verkligen anslogo medel till en reorganisation if flottan, ej ville anslå dem specielt till de AA. Xm