Berättelser af en läkare. (Ötvers. fr. engelskan). — Smith! ha, ha, ha! utbrast han afbrytande mig, liksom om ni icke visste att mitt namn är Raby, löjtnant Raby vid blå brigaden. Kom, kom Jenkins och prata icke nonsens utan säg mig huru ni bar er åt att komma till lifs igen, ty jag kan svärja på att då jag sköt Clark så krossade jag er hjerna med pistolkofven. Ha, ha! Jag var er för stark den gången. Ja, jag kände hur er skalle krossades af slaget. Låt mig känna, låt mig känna! Och innan jag kunde gissa mig till hans afsigt tog han tag i mig och med en jättes kraft grep han mig i armen och drog mig intill sig samt tryckte sina knotiga fingrar emot min tinning så hårdt, att jag fruktade han skulle intrycka benet i hjernan. — Jag försäkrar eder att det nu är bra, svarade jag och befriade mig med möda från hans väldiga tag samt nedtryckte honom i bädden; men då ni känner mitt namn, vet ni väl äfven hvad jag är? ) Forts, fr. N:o 161,