Göteborgsposten – 16 juli 1862, sida 1

som den mystiska saken ansågs kunna påkalla; men alla vederqvickande och lifvande medel användes fåfängt; icke ens värmen hade något inflytande på honom. Efter att hafva ännu en gång undersökt hans ögon och den svaga, oregelbundna pulsen, gick ett plötsligt ljus upp för mig och jag förbånd skyndsamt armen som jag kort förut åderlåtit, samt utbrast: här är hvarken åderlåtning af nöden ej heller är någon organ skadad. Han är helt enkelt utmattad, kanhända medtagen af hunger. Jag anbefallde straxt att vin skulle uppvärmas med arrovrot i, och tillsäg att lämpliga medel anskaffades. Men först efter några timmars trägen omsorg och vakande hade jag glädjen märka att pulsen något höjde sig och gaf tocken till återvändande lif. På min begäran hade lord Daymer hemtat uppsyningsmännen, på det de måtte närvara vid den undersökning af hans kläder och tillhörigheter, som jag ansåg nödvändig för att få reda på hans namn eller åtminstone någon anvisning på hans vänner och bostad, alldenstund det ännu var långt ifrån säkert att han kunde återställas. Han hade hvarken kort eller bref på sig och oaktadt den noggrannaste undersökning fann man hos honom ingenting annat än näsduken, ehuru drägten talade för att dess egare en gång rört sig i de högsta kretsar, och hans utseende, hans sina drag och små händer tillkännagåfvo ätt han måste vara af ädel