Göteborgsposten – 15 juli 1862, sida 2

Åhucr 101CVanning al 10TSOnIIgnCT måste Sjellständiga nationala rörelser, nationala fördomar, undertryckas, helstatsfanatici och holsteinska riddare skulle dela makten och folket vara hänvisadt till ett blott passivt motstånd, som tiden skulle försvaga och bryta, då dess onytta och hopplöshet efterhand blefvo klara. Men härmed skulle Sverige och Norge omöjligen kunna vara betjenta. Den nordiska stammen är alltför liten, att kunna tåla, det en gren afhögges eller vissnade bort; dess märg skulle derigenom torka och hela stammens utrotande förberedas. Sverige och Norge skulle då bli inklämda mellan de tvenne stora och öfvermäktiga rikena Ryssland och Tyskland, som afskuro deras halfö från den öfriga verlden, och man skulle kanske låta dem bestå, men det skulle falla dem mycket svårt, att kunna värna sin sjelfständighet; de skulle en gång bli vasaller under den granne, som bjöd dem de bästa vilkoren. Skola Nordens riken kunna bibehålla sin fulla nationala och politiska sjelfständighet, så måste de häfda sina gamla gränsor, stärkas af ärofulla minnen, bevara det fulla medvetandet af att försvara sig sjelfva; den förödmjukelsen, att det ena af de 3 folken gått under, skulle för alltid nedtrycka de tvenne återstående och förlama deras andliga och fysiska motståndskraft. Fwdrelandet bevisar derefter, huru farhågorna för ett krig mellan Danmark och Tyskland skola, om ej försvinna, åtminstone betydligt minskas, om Danmark icke längre står ensamt, utan Tyskland har hela det solidariska Norden framför sig. Vi hafva sjelfva så ofta upprepat denna klara och ojäfviga sats, att vi kunna här förbigå bladets yttrande och blott intaga dess tänkvärda slutyttrande: Ått afsluta detta försvarsförbund, skulle icke på långt när vara en så stor uppoffring, som den hvilken kan kräfvas utan densamma, och den skall sannolikt göra dubbelt så stor nytta som de offer, hvilka kunna aftvingas våra bröder, om förbundet icke afslutas. Act vissa krigsförberedelser skulle följa deraf, det måste medgifvas, men detta skulle kunna åvägabringas utan betydligt förökade årliga utgifter, och att hafva sin krigsmakt någorlunda i ordning, är helt enkelt en sjelfupphållelsepligt för hvarje mindre stat. Det följer äfven af sig sjelf, att afslutandet af ett försvarsförbund skulle förutsätta en gemensamhet i den, yttre. politiken, som kunde betrygga hvartdera af rikena mot att komma till att lida af det eller de andras misstag, mot att indragas i ett krig mot sin vilja och utan nödvändighet. Försvarsförbundet skulle förutsätta ett förtroligt samqväm mellan regeringarne och ömsesidig uppriktighet, ärlighet och trofasthet i alla angelägenheter, ur hvilka förvecklingar med utlandet skulle kunna uppstå. Utan ömsesidigt förtroende mellan regeringarne, utan oupphörliga förhandlingar och ständiga meddelanden om hvarandras yttre förhållanden, utan välvillig aktning för hvarandras råd och åsigter — skulle ett försvarstörbund icke kunna bestå. Men skulle vi ej komma så långt här i Norden, att vi kunde komma i ett sådant förhållande till hvarandra? Skulle de så ofta och så högt uttalade händelserna icke vara tillräckligt starka att kunna gifva prägel åt våra handlingar? Skulle nationernas broderskap icke vara ett säkert stöd tör regeringarnes? Skulle det icke vara mäktigt nog att bevaka de opålitliga, lägga band på de oförsonliga och aflägsna de trolösa? Skulle det icke vara fast och segt nog att trotsa egennyttans insekter och de nationala svagheternas vindstötar 2 Tjenstebyte. Kronofogden i Westra härads fögderi af Jönköpings län C. S. Wallerström samt häradsskrifvaren i Norra och Södra Wedbo häraders fögderi af samma län C. W. Reutersvärd hafva af K. M:t fått tillåtelse att ingå tjenstebyte med hvarandra. Utnämningar. Mag. O. Th, F. von Feilitzen har blifvit utnämnd till förste amanuens i kgl. riksarkivet, doktor P. A. Govenius till provincialläkare i Stora Malms distrikt af Södermanlands län, och komministern P. E. Frisk till kyrkoherde i Hille pastorat af erkestiftet Assked från provincialläkaretjensten i Sotholms distrikt af Stockholms län har K. M:t beviljat doktor C. R. Senell. Ordensutnämningar. I extra ordenskapitel d. 6 d:s utdelades belöningarne for visad raskhet vid det stora öfningslägret. Sekundchefen för lifregementets dragoner öfverste OC. F. L. af Ugglas erhöll kommendörsbandet af svärdsorden, 11 st. officerare, svenska och norska, erhöllo svärdsorden; vasariddare blefvo fältkamrer G. Friis, musikdirektoren vid Dalregementet Schugge samt tre officerare; 13 personer blefvo svärdsmån, deribland fältmusikanten Olof Westerdahl, den