Göteborgsposten – 15 juli 1862, sida 2

al UcLLlda Ila KOMmICLT all oppnås d. I Inst. Augusti. Stationen skall lyda under postkontoret i Strömstad samt derjemte direkte utvexla post med Fjellbacka och Uddevalla, Beriktigande. Predikanten i mosaiska församlingen härstädes, mag:r M. R. Henriques, har med anledn. af ett referat i vår tidning latit i Handelstidningen införa den upplysuingen, att han, till svar på lektor Blomstrands påstående om bristande tillfälle till undervisning för här bosatta polska judars barn, sagt, det en särskild skola finnes inrättad för ifrågavarande barn, och att det icke bör räknas församlingen till skuld, om de icke alla besöka den, emedan föräldrarne icke kunna tvingas ditsända sina barn. Skandinaviskt. Konung Carl XV:s förestående besök hos konung Fredrik VIL i Danmark kommenteras redan af en mängd organer, och man tyckes vara ense om, atv en nårmare anslutning mellan Danmarks och Sverige-Norges politik är det afsedda ändamålet med konungamotet. I Danmark gör man sig förhoppningar om att en offoch defensiv allians skall bli afsluten; men man tyckes med en viss varsamhet undvika att närmare beröra de sannolika vilkoren för en dylik allians, ehuru naturligtvis sådana måste finnas. Vår konung eger visserligen enligt grundlagarne rättighet att ingå förbund med främmande makter, men han är dock genom rikets ständers penningeanslag bunden vid ett konstitutionelt handlingssätt, d. v. s. att handla så att ständerna skänka deråt sitt bifall. Det är utom tvifvel, åtskilliga isolerings-organers tal oaktadt, att svenska folket år i grunden skandinaviskt sinnadt och att det med sitt sunda praktiska förstånd inser nödvändigheten af en så nära anslutning som möjligt mellan de nordiska makterna, på det vi med samlade krafter skola kunna göra Nordens Enhet från ett blott begrepp till en faktisk verklighet, som inger aktning och kan göra anspråk på att ha ett ord med i de europeiska stormakternas lag. Detta är utom tvifvel, säga vi, men lika otvifvelaktigt är äfven, att folket vill ha grunden och utsträckningen af en sådan anslutning, klara för sig, så att det kan beräkna med någon visshet anslutningens följder, Nåväl, hvilken är den önskade grunden? Holsteins ovilkorliga afsöndring och dermed undanrodjandet af Tysklands lagliga rätt att inblanda sig i Danmarks angelägenheter. Hvilken är den önskade utsträckningen at förbundet? Norden till HEidern, dit och icke längre, dit och icke mindre. Det är derföre, låtom oss hoppas det, vår konungs vilja att, om något förbunds afslutande skulle nu komma till tals, hvilket vi sjelfva af innerligaste hjerta önska, bestämda och bindande löften göras å danska regeringens sida, att med kraft gå tillväga för Holsteins utsöndring, antingen så att detta hertigdöme bildar ett sjelfständigt, neutralt territorium under någon furste, eller ensamt garanteradt af stormakterna, eller att det kastar sig fullkomligt i armarn på tyska Förbundet. Under denna förhoppning är det vi med varmt intresse skola helsa den möjliga solidariska alliansen mellan de skandinaviska staterna, om vederbörande på ömse sidor om Sundet ändtligen skulle vilja göra allvar af denna för Norden så ytterst vigtiga angelägenhet. Vår aktade och värderade danska kollega Fedrelandet har i dessa dagar innehållit en artikel under rubrik: Hvarför är nordiskt försvarsförbund det nödvändigaste ?, hvari bladet i korta men slående drag visar, att vi måste göra allvar af nordens enhet, men likväl varsamt undviker den holsteinska afsöndringen. För de i alla hänseenden träffande räsonnemanger, som i denna artikel innehållas, taga vi oss emellertid friheten att här nedan göra några utdrag, isynnerhet som denna fråga, med anledning af konungamötet, nu mera än någonsin är en verklig fråga för dagen: Ett nordiskt försvarsförbund är det nödvändigaste, derföre att de trenne rikenas existens är förutsättningen för hvarje förhållande mellan dem. Ligger det således någon sanning i den nordiska enhetstanken, finnes det allvar i hvarje sträfvan efter sammanslutning och samverkan, äro närmandet och förbindelsen mellan de tre rikena såväl i andlig som politisk riktning deras välförstådda ömsesidiga och jemnlika intresse, så måste vilkoret för allt sådant, deras okränkta upprätthållande, deras betryggande mot att öfverväldigas utifrån och dragas bort från den nordiska gemenskapen in i andra intressen och andra förbindelser, vara först och främst af nöden. Det är möjligt, att vi danskar se detta tydligast, emedan vi f. n. äro utsatta för den största fara, ty det är ju menskligt och sedvanligt, att egen fara skärper synen; men det är omöjligt annat, än att våra brödrafolk måste för sin del se detsamma.