Göteborgsposten – 14 juli 1862, sida 1

Hr Ohman forordade varmt enighet. Rektor Åberg anhöll om tillåtelse att få nämna några ord angående frågan n:o 13, till hvilken han önskade att man genast skulle öfvergå. Hr Nyström ansåg, att barnen böra inläras allt hvad som fordras af en seminarie-elev i den egentliga folkskolan och kan vara tillräckligt for bildningen till praktiska yrken. Hr Besselblad ansåg den högre folkskolan onyttig, såsom varande detsamma som 1:sta klassen at elementarläroverket. Hr Lundström fattade ej behofvet af den högre folkskolan, och kunde ej förstå, hvarföre mag. Hedlund söker bräcka en opinionsyttring, som folkskolelärarne afgifvit. Hr Kölberg trodde den högre folkskolan vara alldeles öfverflödig, isynnerhet som uti den inga andra ämnen undervisas än de som förekomma i den egentliga folkskolan, med undantag at engelska, franska och tyska. Hr Hjelmqvist ansåg den högre folkskolan obehöflig. Hr Sahlin tyckte mötet våra deladt i 2:ne partier, skollärarne på ena sidan och skolgynnarne på den andra, men ansåg att de senare ingalunda kunna känna till de för folkskolan på landet egendomliga förhållandena. Hr Strömberg ville, att uteslutande examinerade folkskolelärare skulle ha rätt till lärareplatser äfven i småskolorna. Hr Todön slöt sig till lektor Bruhn ; önskade, att alla ville skiljas med sämja. Ansåg tvist om lärometoderna obehöflig. Hr Engelblom instämde med kyrkoh. Otterström och hr Hesselblad. Mag. Meijerberg sade sig vilja yttra några ord om den egentliga folkskolans forhållande till den högre folkskolan. Tal. medgaf denna senares obehöflighet under vissa omständigheter, men ansåg dock nödvändigt att en högre folkbildning kan meddelas. Nämnda båda skolor böra stå till hvarandra i samma törhållande som de olika klasserna i elementarskolan. Om läraren i den egentliga folkskolan har tid att meddela högre undervisning, bör församlingen tillåta det. Men der lararen saknas, bor en ny skola inrättas, der dylik undervisning kan meddelas. Hvad angick undervisningsämnena i den högre folkskolan, ville tal., i likhet med hr Ekström, att blott sådana ämnen, som äro nyttiga och nodvändiga tör folket, skola läras, och forordade med hänsyn härtill isynnerhet naturkunnighet. Hr Eklund önskade, att II:te och 12:te frågorna (d. 11:te: Huru böra skolhus byggas och inredas? — Och vore ej närmare bestämmelser genom lag i detta hänseende önskli ga!) — — d. 12:te Hvilken skolmateriel är behöflig i de olika slagen af folkskolor? — Och vore ej närmare bestämmelser genom lag i detta hänseenden önskliga?) skulle komma till behandling, på det något måtte uträttas, och åberopade skilnaden mellan staden och landet, hvarigenom det, som är användbart och ändamålet befrämjande på ena stället, ej är det på det andra. Hr Alm sade sig, under sin praktik som skollärare i Marstrand, hafva kommit till den öfvertygelsen, att Lancasterskolan ej bör förkastas, men att grefve Rudenschölds metod visat sig vara den bästa, då det gällt innanläsning och stafning. Hr Zachrisson ville ej ha förändringar i folkskolan, utan understöd åt densamma. Hr Rundbäck ville ha frågan afslutad. Hr 4. F. Johansson önskade, att en högre folkskola måtte inrättas i hvar femte församling. ; Hr Silen ansåg, att den högre folkskolan ej bör förkastas utan ställas i organiskt sammanhang med den egentliga folkskolan. Ville ha 3:ne lärare, en för hvardera af de 3 afdelningarne af folkskolan, men alla lärarne skulle vara examinerade. Lektor Blomstrand motiverade och försvarade ett uppläst och utdeladt förslag till resolutioner af mötet, hvilket förslag dock ej skulle upptagas till behandling af det officiela mötet, utan först efter dettas slut diskuteras. Hr B. fällde under sitt tal en skarp dom om folkskoleväsendet i stiftet, och omnämnde några polska judar, hvilka ej ge sina barn någon undervisning och äro en skamfläck för nationen. Lektor Bruhn protesterade mot lektor Blomstrands påstående, att stiftets folkskolor befinna sig i ett så uselt skick. Mag. Meijerberg likaså, med tillägg, att han visserligen funnit, det skolorna i stiftet äro dåliga, mycket dåliga, men forklarade felet härför ej vara lärarnes, — hvilka lektor Blomstrand sjelf sade sig ej heller hafva med sitt yttrande åsyftat. Mag. Henriques protesterade mot sanningen af lektor Blomstrands påstående, att invandrade fattiga judars barn ej erhålla undervisning. Domprosten Wieselgren bekräftade lektor Rlamcectranda mnactfanda om indeharnen hvillkat