Göteborgsposten – 10 juli 1862, sida 2

rade, att han ville i afseende på småskolan ha dess namn utbytt mot sörberedande skola, på det icke småskolan må så rangen af en folkskola efter 1842 års folkskolestadga. Talaren ville ha en bestämd begränsning mellan småskolan och folkskolan; han ville dock derföre icke utdoma småskolan, ty hon kan vara af stort gagn isynnerhet för de sattiga, men han ville, att något band skulle hvila uppå den. Seminarieförest. Bergman ville, att solkskolan skulle sönderdelas, och såsom förberedande skola kan småskolan vara lämplig. Tal ville, att regeringen skulle besluta, att i hvarje församling skulle finnas en skola med 2:ne lärare, på det icke, såsom nu, lärarens verksamhet må splittras. Första afdelningen skulle vara för den första undervisningen och den andra för den längre framskridna. Kantor Rosenberg ansåg denna fråga vara af synnerlig vigt. Trodde, att då man år 1840 föreslog en å två skolor i en församling, begick man ett fel, i det man utdömde den gamla skolan. Redan vid 1853 års riksdag insåg man detta, hvarföre det då också beslöts, att oexaminerade lärare skulle få tillsättas i rotar, der lokalförhållandena hindrade den fasta skolan. Man skred sedermera vidare framåt på denna väg, och roteller småskolor blefvo sålunda i mängd upprättade, hvarigenom den fasta skolan kom i bakgrunden. Lagstiftningen har försummat att säga, i hvad förhållande den lägre och högre folkskolan skola stå till bvarandra, liksom man ej bestämt det i hänsyn till förhållandet mellan folkoch elementarskolan. Med folkskola menade tal. en med examinerad lärare försedd, efter 1842 års stadga organiserad skola. — Småskolan bör vara ett underlag för folkskolan, men i denna senare bör ej det första ABC.inlärandet öfvas. Talaren hoppades, att folkskolan snart skulle höja sig alltmera, alldenstund ökade lärareförmågor finnas i seminarierna. Han ville, att ingen skulle i elementarläroverket intagas, som ej genomgått folkskolan. — Tal. sade sig nu komma till den högre folkskolan, hvilken talaren ej visste, hvar han skulle ställa, så omhuldad den än var af statsverket. — Han ansåg alla dessa skolor med olika namn böra sättas i sammanhang med hvarandra, så att den ena blir underlag för den andra och de ej löpa parallelt. Lektor Blomstrand instämde med den förre talaren. Ansåg småskolan nödvändig på sina ställen såsom förberedande skola, dock ej ötverallt. Han hade hört, att hon bidragit till att göra slut på hemläsningen, hvilket haft en högst skadlig inverkan på folkundervisningen; men der föråldrarne ej kunna undervisa i hemmet, såsom i fabriksorter, der tiden är för dem så dyrbar och hemmet först sent besökes, der behöfves småskolan. De bemedlade föräldrar, som ej kunna sköta sina barn, och de, som ej vilja undervisa dem, böra betala småskolan, men icke de, som sjelfva undervisa barnen. Staten skulle genom inspektioner lätt kunna se till, att hvarje barn i församlingen finge sin undervisning. Hr Månsson ansåg småskolan alldeles öfverflodig; nämnde en församling der han visste hvarje husfar kunna lära sina barn läsa. Mag. Hedlund uttryckte sin fägnad öfver diskussionens öppnande så som skett. Förenade sig med rektor Åberg, kantor Rosenberg och lektor Blomstrand om, att småskolan bör stå i organiskt sammanhang med folkskolan, för hvilken id den store skolvännen grefve Rudenschold äfven lefde. Han ville nemligen, att den högre skolan skulle ha uppsigt öfver småskolan, så att den högre utgör en fulländning af denna. — Här i Göteborg undervisas barnet i småskolan uti innanläsning, jemte litet skrifning och räkning för omvexlingens skull. För barnets uppfriskande ville tal. ha åskådningsundervisningen införd häri. — Efter undergången examen ingår sedan barnet i den högre folkskolan. — Sambandet mellan folkskolan och elementarläroverket var äfven en kär tanke för grefve Rudenschöld. Men tal, ansåg för sin del detta samband icke vara bra ty elementarläroverkeu äro så organiserade, att barnen böra genomgå dem i sin helhet. Deremot ville tal., att tolkskolan skall vara ett afslutadt helt, något bvaraf man här lärt sig inse nödvändigheten. Ty många fattiga barn få redan vid 13 års ålder af fattigdom lemna skolan, derföre bör deras undervisning ha varit sådan, att de då inhemtat de mest nödiga kunskaperna. För föräldrar, som vilja NR RR —— AL —e———