Göteborgsposten – 10 juli 1862, sida 1

men icke klagande sällskap; han hade lagt sig ned på en halmkärfve, med vagnskjulet till logis, och bade under nära tvenne dagar ej smakat den ringaste föda. Kirurgen, som skaffat en så stor tillökning i åskådarnes antal, var inom ett ögonblick hos skådespelaren. Man beböfde ej fråga efter orsaken — nöden hade skrifvit denna i bans ansigte. Att skaffa filtar och föra patienten till en varm säng i det nära intill liggande fattighuset, var blott några minuters verk; och der gjorde mr Keightly, mera med en väns ömhet än en läkares pligtkänsla, allt hvad försigtigheten fordrade eller menskligheten kunde föreskrifva, för att lindra hans belägenhet; men kroppens krafter hade sjunkit för mycket, för att kunna lätt eller på en gång åter bringas till verksamhet eller uträtta sina funktioner; och fastän han lefde eller andades, var dock tungan fjättrad och sjalsförmögenheterna nekade sin tjenst, och så sväfvande mellan lif och död låg den arme Benson i 48 timmar känslolös för verlden eller för den hand som med mild omsorg sökte återkalla honom till medvetande och lif. Klockan i fattighuset hade nyss slagit elfva andra aftonen, efter det Benson införts i denna tillflyktsort för de behöfvande, olyckans sista hem, då mr Keigbtly lutade sitt hufvud ned för att komma genom dörren till denna vind, från hvars nakna takbjelkar riktiga festoner af med