Göteborgsposten – 9 juli 1862, sida 3

illtuktad för sina angrepp mot Rudenschöld-Kylbergska skolplanen, samt att det var herr C. A. Rydberg som i Thuns skolhus temligen opåkallad gjorde sitt bästa att på samma sätt som i il. T. få herr Petterssons broschyr stämplad såsom minst sagdt ovärdig, ehuru II. T:s korrespondent gjort sitt skarpa omdöme om dennes bref till mötet något tvifvelaktigt, genom sin bestämda uppgift att vrefvet, bvars innehåll vi icke lyckades vid tillfället fullt uppfatta, skulle varit alldeles i stycket med den nämnda brochyren Om den Rudencshold-Kylbergska skolplanens värde, hvilken är i bokhandeln tillgänglig och efter genomläsningen torde ge hvarje opartisk läsare ett helt annat begrepp om innehållet. Den möda hr C. A. R. gjort sig att bevisa oriktigheten af den oss pådiktade uppgiften, att de förevisade atta utanläsarne i Såtenäs skola skulle varit såsom sådana ,utvalda, ger endast ett nytt stöd för riktigheten af vår hemställningsvis antydda tanke att de jemförelsevis tå barn, som förevisades från Thuns folkskola, varit utvalda bland de 147 som enligt uppgift skulle tillhöra densamma betta i och för sig sannolika förhållande hade för öfrigt vid tillfället vunnit bekräftelse genom yttranden af der närvarande porsoner från närmaste bygd. Var uppgilt att vid räkningen i Såtenäs skola ,något om decimalbråk förekom strider alldeles icke mot hr C. A. R.s påstående, att decimalbråk användts på sorträkning, ty detta är just enda grunden hvarjore decimalbråk kunna och böra näst efter räkning i enkla tal föredragas i den egentliga folkskolan; men — man ser icke alldeles detsamma genom förstoringsglas, som utan sådant. Hvad angår irågan om ,,undervisningssätt och ,undervisningsmatt hysa vi den tanken, att det senare icke kan at någon undanskjutas, som vill för andra visa en metods, en skolas förträftlighet. IIvarfore också tala om undervisningsmåttet sadant det bör blitva? Få de vid forevisningen tramstallda 15:åringarne på lika vis sortsatte sin skolgång ännu några år, så är sannerligen icke så lätt att nu på förband bestämma deras blifvande kunskapsmått. Och om så pass till åren komna barn kunna hjelpligt redogöra för måhända många gånger genomlästa stycken, lärer detta icke gitva grundad anledning hvarken till förvåning eller Jubel. Hr C. A. R. har bestämdt föruekat vår befogenhet, att enligt uttryck som vi just valt af undseende för kapten K:s i allv aktningsvärda och öfver allt vårt beröm höjda personlighet, ,hos barnen spåra den osäkerhet och tanklösbet som vi fortfarande ause ,vara en naturlig följd af ständiga svar i chorus. Visserligen har ban Sjelf medgitvit att vårt nej, (vi hafva varit två och i de flesta fall tre uppmärksamma åhörare), kan betyda lika mycket som hans ja; men då det alltid är vanskligt att i sådana saker stodja sig på nakna omdömen anse vi oss numera fullt befogade att här låta fakta tala. Hvad skall man t. ex. säga om den säkerhet och tankemognad, som röjer sig vid nedanstående i Chorus afgifna svar, hvarvid man bör ihågkomma att man har åtta gånger så stor sannolikhet att nagot ofta hördt eller läst skall i minnet fastna hos någon enskild bland åtta i kunskaper jemugoda barn, som att ett enda bland dem kan i minnet behålla allt. Vid förhöret i geografi pekades en gång på Mälaren, men på fråga om denna sjös namn, ljöd Chorsvaret: ,Siljan! och först, sedan läraren hänvisat på Stockholm, framkom det rätta svaret. En annan gång pekades på staden Osterstund. På fråga om namnet athördes intet svar; ej heller då läraren, såsom ofta skedde, sökte upphjelpa minnet med ett: O-!, O-l ... men då detta utvidgades till Öster-! Öster-!. hördes först af en röst och sedan af hela chorus: Ostergotland! Vid innanläsningen af svensk historia förekom en sats, som i korthet innehöll att ÅLdalkarlarne ville hafva Gustaf Wasa till anförare. På lärarens fråga: Åhvad ville de ha G. W. till? hördes icke något svar; icke heller på lärarens: an-14 an-14; men då han händelsevis råkade utvidga detta till: anför-i ljöd ögonblickligen, först af en röst och sedan i chorus: Åanforvandt! Det har blitvit antydt, förmodligen för att förringa vigten af hvad vi om undervisningsresultaterna antört, hufvudsakligen rörande Såtenäs skola, att Thuns skola såsom sockenskola skulle varit bättre än denna. Detta är lika stridande mot verkliga förhållandet som emot all sannolikhet, då Såtenäs skola stått under omedelbar ledning af kapten K., hvars ofverlägsna undervisningsgåfvor och brinnande nit icke kunnat undgå att visa sina verkningar uti en skola, der barnens ringa antal mäste i följd af metoden vara till stor fördel. Öckså kunna vi från förmiddagens förevisning omtala (ty ehuru två afoss först vid middagstiden ankommo till mötet, sakna vi dock icke säker kännedom om hvad som dessförinnan förekommit), att, då det om förmiddagen begärdes att läraren skulle upphöra att fråga i chorus och i stället vända sig till en i sänder, svarades helt kort af denne: det kunna de icke! För eftermidd. lotvades något bättre, och sättet att fråga blef också då på förnyad begäran för en stund ändradt. Antalet af uteblifna svar blef dock, såsom man måste vänta under slika förhållanden, ansenligt större och det dröjde icke heller länge innan frågor och svar återigen föllo in i den gamla takten. Att herr C. A. R. villigt med ja besvarat kapt. K:s första fråga, betvifla vi icke, men bestrida bestämdt, om icke annat på grund af den långa tid och den myckna möda det kostade att få svar på frågan, att detta icke gällt ens om mötets pluralitet. Att de visade resultaterna väckt någon förvåning (öfver förträffligheten!) ådagalades endast, huru lågt folkskoleväsendet måste stå i dessa trakter samt att vederbörande saknat all erfarenhet af hvad en god skola kan och bör åstadkomma. Vårt omdöme rörande undervisningsämnena i sin helhet tro vi fortfarande vara rätt och sanningsenligt afgifvet, och vi hafva verkligen blifvit förvånade att finna dessa 13 till 15-åringar, efter t. ex. 5 ärs skolgång, ännu icke kunna läsa flytande innantill och icke hafva öfvat skrifning annorlunda än å skiffertafla; men då det förra år en ovilkorlig följd a metoden och det senare en följd af skolans orgatl nisation, som ej tycks unna allmogens barn färdighet een EEE ERA UTT— AALUL