Göteborgsposten – 9 juli 1862, sida 1

ö — Hvem tror ni mig väl vara? frågade hon lifligt och med skarp ton. Ack, ni har en bra dålig tanke om mig! .. Hvad skall ni nu göra? tillade hon. — Jag skall gå till telegrafbyrån och telegrafera till grefve Mount-Severn. — Hyartill skall det tjena? — Icke till någonting. Allt är slut; men det är min skyldighet och jag vill uppfylla den. — Men jag tycker att ni kan skicka dit en af edra tjenare med depeschen. Ni har icke ätit, Archibald; ni har icke smakat något! Ni är sjuk. Carlyle stod orörlig tyst och dyster. Hans tankar voro annorstädes, bans blick sväfvade irrande och sorgsen omkring i rymden. Snart återkom han dock till sig sjelf och återtog sin vanliga min och hållning samt lemnade skyndsamt huset. Cornelia afvaktade hans återkomst samt mötte honom i förstugan. IIon fattade honom i armen och drog honom in i den lilla salen. — Archibald, hviskade hon ömt, hon är död. Ifrån det ögonblick då ni lemnade henne har hon ej sagt ett enda ord och hennes ande flydde lugnt och fridsamt för att deruppe återvakna till ett bättre lif. I Tjugondefjerde Kapitlet. I. M. V. Den lakoniska depesclen som Carlyle sände grefve Mount-Severn blef för denne sistnämnde en fullkomlig gåta.