Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (Öfvers. från engelskan.) Var det tanken på hans hustru eller på den skändlige Lenison som så plötsligt hejdade honom? Gud allena vet det. — Farväl stammade Isabel med slocknande röst. Jag är förvissad att Gud har hört din bön och att han förlåtit mig. Jesus räcker mig handen ... han har betalt min skuld. Vi skola återse hvarandra, Archibald ; jag dör nöjd och lycklig. William sade att hans mor skulle invänta honom på stranden ... han bedrog sig; det är min lille William som är der och väntar sin mor, Isabel andades endast med svårighet och stora svettdroppar runno nedför hennes kinder. Carlyle aftorkade dem med sin näsduk. — Vi se hvarandra åter, Archibald! fortsatte Isabel med ojemn och nästan ohörbar röst. Vi se hvarandra åter i dessa bimmelska regioner der vi återfinna alla dem vi älskat här nere. Ditt hjerta skall välicke förgäta den stackars Isabel? — Nej ... nej ... snyftade han. ( Forts. fr. N:o 29—148, 150—154,