Göteborgsposten – 9 juli 1862, sida 1

Man bad honom skynda till East-Lynne och han förlorade icke ett ögonblick. Tidigt påföljande morgon kom han till jernbanestationen, der Carlyle, som anat att han skulle komma med detta tåg, väntade honom med en täckt vagn. Under vägen från jernbanan till egendomen East-Lynne underrättade Carlyle grefven om den sällsamma upptäckten. Man kan lätt förstå att grefve Mount-Severn hade svårt att tro sina öron och att han i sin ytterliga förvåning öfver nyheten frågade sig om ej advokatens hjerna blifvit litet rubbad. — Jag har svårt för att fatta meningen med denna historia, ropade den ädle grefven. Hur kom hon bit? Och hvarföre kom hon? Carlyle måste ånyo berätta saken och slutligen begrep grefven den. — Hur sällsamt! Hur vansinnigt! Men hur kunde hon vara så lönge hos er och icke förråda sig? — Jag kan ej förstå det! Mer än en gång öfverraskades jag af den likhet som fanns emellan henne och min första hustru, men huru skulle jag väl kunna ana verkliga förhållandet ? Det var en obestämd likhet, om man så vill, fastän alla hennes drag voro förändrade och vanställda. Hvad hennes ögon angår, så kunde jag aldrig se dem tvärt igenom glasögonen som hon beständigt brukade. Grefven tog upp sin näsduk ur fickan och gned sig flera sånger öfver pannan. Den besynnerliga nyheten som han så plötsligt fick veta, kom honom att rysa i hela kroppen. — Vill ni se henne? frågade Carlyle med låg röst straxt efter det de inträdt i huset, — Ja,