Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (Ööfver. från engelskan.) — Döende! sade Cornelia med en satirisk och klentrogen min. Det förvånar mig icke om det är Joyce som berättat er den vackra historien. Jag känner icke hurudan hon nu varit på den senaste tiden, men hon har alltid förefallit mig vara litet vriden. Miss Carlyle tog af sig hatten och mantiljen samt såg sig i spegeln och strök en eller två gånger öfver håret. Derefter hoppade hon i ett ögonblick uppför trappan och klappade på m:me Vines dörr. Joyce kom att öppna och då hon såg miss Carlyle blef hon blek af fasa och darrade konvulsiviskt. — Gå icke in miss, gå icke in! stammade hon och ställde sig midt i dörröppningen för att spärra benne vägen. — Och hvem kan väl hindra mig derifrån ? frågade miss Carlyle. Vill ni gå ur vägen, Joyce? Jag tror ni mist ert förstånd? Joyce insåg att det skulle vara oklokt och löjligt att ( Forts. fr. N:o 29—148, 150—152.