Göteborgsposten – 3 juli 1862, sida 1

Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (öfvers. från engelskan.) Hon hade knappt lemnat likrummet förrän Carlyle inträdde dit. Joyce som åter gått dit kastade sig som en galning med stirrande ögon och darrande läppar på knä för sin herre. — Joyce, ropade han med bruten röst, hvad menar ni. — Min herre, min husbonde, svarade pigan i öfvermåttet af sin rörelse; William, William är . — Joyce ... han är väl icke död? — Ack! Jo! tillade hon och flydde hastigt undan med händerna för ansigtet. Carlyle stängde dörren och sköt rigeln före samt kastade en smärtfull blick rundtomkring kammaren. Derefter gick han med långsamma och bedröfvade steg till sängen der bans sons kropp låg kall och liflös. Han föll på knä vid sängen och utbrast: mitt barn, min stackars William! Sedan lyfte han hastigt upp sitt hufvud och kastade sina blickar mot de himmelska rymderna: Ack min Gud! må du i ditt ( Forts, fr. N:o 29—148.