Göteborgsposten – 2 juli 1862, sida 2

ett skönhetsextrakt. Omvexlande kullar och dalar, öfverallt skuggade af täta löfhvalf, erbjuda på sina sandade gångar den angenämaste promenad; de små täcka bersåerna eller grottorna inbjuda oemotståndligt till hvila och stilla begrundande, och på de öppna gräsplanerna med sina blomsterrabatter, omfamnade af grönskande armar, ler solen så varmt och huldt, liksom ville hon säga: se hur skön min brud är! Den vackraste platsen i hela anläggningen är dock onekligen höjden af den branta stranden ned mot Nissa-ån. Öfver sluttningen har man här på stolpar byggt ett lusthus, från hvilket man njuter en utsigt så täck, så idyllisk, som trots någon i Sverige. Naturen är ej just så storartad, men det ljufva, veka och intagande fänglslar oemotståndligt. Man ser så godt som under sina fötter den framåtilande Nissa-ån och man kan långt bortåt skönja dess lopp mellaa stränder, prydda af rika och mjuka löfpartier. Det är ett perspektiv, som förtjenade att af skicklig hand i färger återgifvas på duken. Lutar man sig något längre fram kan man äfven skåda en skymt af den storartade Wallbergska fabriken, hvilken lik en fågel Phoenix nyss stigit ur askan och fortsätter sitt verksamma och rastlösa lif här midt i naturens sköte. Majestätiskt lugn flöt floden, endast störd af några plaskande årslag och några oförvägna skidlöpare, hvilka dock snart