Göteborgsposten – 2 juli 1862, sida 1

sarinnan nickar åt honom ett förtjusande bi fall, ty Mannens mod är qvinnan kärt, det starka är det sköna värdt. i Men plötsligen afbrytes denna silencieusa idyll af — ett kanonskott. Icke synnerligt jordoch himmelskakande, men starkare än af en rofbössa. En blånande krutrök, nä stan som från en blossande cigarr, hvälfver sig öfver vattenytan. Ännu ett skott! bravo ... Ett tredje, ett fjerde, det blir en kanonad, dieu de dieu, hvilken kanonad! Det är den lille kejserlige prinsens Merrimac, som gör detta buller och skrämmer de blåa trollslandorna upp ur strandens vass. Kejsaren, hans praktiske herr fader, har gitvit honom denna leksak, för att tidigt sätta honom in i nutidens och framtidens marinförhållanden. Man har byggt en liten barnbåt i fullkomlig form af en Merrimac (historiskt) och bestyckat den med åtskilliga refflade kanoner i fickformat. Prinsen är här amiral ombord och har som sådan redan utvisat det märkvärdigaste courage. Han laddar sjelf, han affyrar sjelf, han är en Jean Bart, som ligger derute i dammen och dundrar från morgon iill qväll. I fall han engång i tiden skulle bli en privatman, kan det komma honom till nytta att han i sin barndom har lärt sig umgås med skutor och kanoner, han kan bli en god skeppslöjtnant och ärligt förtjena sitt bröd. Apropos om den lille herr Napoleon! Man talar i Paris knappt om annat, än den af kejsarinnan Eugenie nyligen stiftade Kronprins-söreningen. Det är ett slags Carl-Johanstörbund för den uppväxande ungdomen, Sift tare äro diverse högtstående män med prötvade lojala tänkesätt; ledamöter äro Frankrikes alla likaledes lojala skolgossar. Man betalar i ledamotsafgift några centimer i veckan och man har derför rättighet att till sitt namn sätta i sina böcker och sina skrifhäften: membre de la socit6 du Prince Impårial. Det är en itver bland alla skolelever att komma in i sällskapet! Många tusen hafva redan tecknat sig den första veckan. Det har transpirerat, att kejsarinnan-modren har för afsigt, att om någon tid gifva en stor fest tör sällskapets samtliga ledamöter, dervid den lille kejsar-ungen naturligtvis skall presidera; der skall hållas tal och der skall drickas limonade i ankarvis, der skall äfven vankas gateauer och honungskakor i oändlighet. Anteckna er, anteckna er! avis aux retardataires! Skall jag efter denna lycksaliga tafla af ett kejserligt familjehf i den sköna naturens och de oskyldiga förlustelsernas sköte, åter börja på den evinnerliga historien om fataliteterna i Mexico och om amiral Jurien de la Gravieres betydelsefulla mission till denna transatlantiska krigsskådeplats? Jag skulle då föredraga att tala om den nya, ändtligen med mycket besvär konstituerade ministeren i Grekland, hvilken har begynt sin verksamhet med att skicka H. M:s kommenderande general hem till Tyskland att dricka brunn och med att albryta arbetena för H. M:s hippologiska storverk, stuteriet vid Argos. Den nya regeringen tycker att H. M. konung Otto verkligen har krubb-bitare nog förut att underhålla på det arma landets bekostnad. Och det ligger något sannt häri. 0. 0.