Göteborgsposten – 30 juni 1862, sida 1

Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (Öfvers. från engelskan.) William lade åter ned sitt hufvud på kudden. Han vred och vände sig oupphörligt om i sängen likom om han varit plågad af en liflig oro. Mr Carlyle var i Lynneborough för vigtiga och trängande affärer. Mellan klockan sju och åtta kom han hem och skyndade sig då in till William. — Pappa! mumlade barnet. Carlyle satte sig vid sängfoten sedan han omfamnat gossen. En af den nedgående solens strålar belyste då Williams ansigte och den stackars sadren båfvade då han märkte den rysliga förändring som försiggått i hans barns utseende. Ej När döden nalkas, bär ansigtet dess prägel; ett märke hvarpå man ej kan misstaga sig. Denna prägel, detta märke igenkände Carlyle nu i sin tillbedde sons drag. — Han är sämre! mumlade han och vände sig hastigt till m:me Vine. — Ja, svarade hon, han tyckes var svagare i afton. ( Forts. fr. N:o 29—146.