Göteborgsposten – 27 juni 1862, sida 1

och sade: Tig stilla, Bethel, och jag skall frikostigt belöna er. Det skedde utan öfverläggniag å min sida, i ett ögonblick af vredesmod och midt under ett brinnande gräl med honom. Han beskyllde mig orättvist, ty jag har icke gjort hans dotter något ondt. Med dessa ord drog kapten upp en plånblok och tog fram en femtiopundsnot som han stack i handen på mig. — Det som är gjordt, Bethel, fortsatte han, är gjordt och kan ej ändras, men jag räknar nu på att ni iakttager en sträng tystnad. Lofvar ni det? Jag tog sedeln och lofvade att icke yppa något. Ack! jag visste icke då att det gällde ett mord. — Hur så? frågade kronoåklagaren, hvad tänkte ni då att det var? — Uppriktigt sagdt, hade jag ännu ej fått någon tanke riktigt klar för mig. Jag var allt för förvirrad att kunna fatta vigten af de ord jag nyss hört. Thorn lemnade mig brådstörtadt och jag följde honom en stund med ögonen. Något senare såg jag att Richard Hare gick in i kojan, men kom straxt ut igen. Han gick förbi mig och gaf sig då i tal med mig, samt frågade om jag icke sett den eländige Thorn som kurtiserade Afy. Jag svarade nej och han fortsatte sin väg, hvarefter jag upptäckte att Hallijohn blifvit mördad. — Således lät ni, mr Otway Bethel, muta er med en summa af femtio pund att ej för rättvisan yppa den sannskyldige mördarens namn? utropade domaren med harm och förakt. — Ja, och det är med stor blygsel som jag i dag erkänner det; men jag upprepar att jag då ej visste att ett mord blifvit begånget. Hade jag det vetat, så skulle jag