Göteborgsposten – 27 juni 1862, sida 1

Bethel. Sedan han aflagt den vanliga eden berättade han; följande: — Den afton Hallijohn blef mördad befann jag mig i skogen och såg Richard Hare, som begaf sig till kojan med en bössa under armen. — Och igenkände Richard Hare er? — Nej, han kunde icke se mig, ty jag låg dold under ett stort nedhugget träd. Jag såg honom närma sig dörren till kojan, då Afy kom emot honom med en förvirrad min, liksom om hon velat hindra honom från att inträda. Derefter tog Afy emot geväret af honom och jag såg att Richard då han skildes vid Afy stannade på ett visst afstånd från kojan. Man skulle kunnat tro att han gick på post. Några ögonblick senare hörde jag ett böss-skott och då jag icke anade hvad knallen kunde betyda, begaf jag mig straxt till kojan. Vid en krökning af allåen straxt invid huset såg jag kapten Thorn som skyndsamt rusade ut derifrån. Han tycktes ha helt och hållet tappat andan och hans ansigte var likfärgadt. Frapperad af hans utomordentliga rörelse, störtade jag mig på honom och fattade honom i armen. — Hvad har händt, ropade jag, hvad har ni gjort? — Håll vittne, sade domaren, hvarföre misstänkte ni denne man? — Jag har redan sagt, svarade Otway Bethel, att det var för det öfverspända tillstånd, hvari jag såg honom. Jag begrep straxt att en olycka händt. Hans förvirring ökades då han såg sig hejdad af mig. Han darrade i alla leder och ville befria sig från mitt tag; men då han kände att jag var starkare än han fästade han sina bedjande ögon på mig