Göteborgsposten – 27 juni 1862, sida 1

— Och ni tänkte icke på att skynda efter honom? — Nej. Okunnig om hvad som skett skyndade jag till Afys boning. Knappt hade jag stigit öfver tröskeln förrän jag snafvade och föll framstupa öfver något som låg straxt innanför dörren. Det var ett lik, Hallijohns lik och straxt; bredvid låg min bössa afskjuten. En hemsk tystnad rådde i hela huset. Jag ropade på hjelp; jag ropade på Afy och fick intet svar. Nu tog jag bössan och begaf mig maskinmessigt på flykten då jag plötsligt fick se Locksley som kom från skogen rakt emot mig. Jag blef rädd och en kallsvett strömmade från mina tinningar. Jag kastade förskräckt bakom mig vapnet som jag bar i mina händer och började springa som en galning, drifven af fruktan att jag, hvilket äfven skedde, skulle kunna tagas för Hallijohns mördare. Sålunda sprang jag stum och förvirrad då jag plötsligt hejdades i mitt lopp af Otway Bethel. Jag visste att han skyndat sig till kojan då knallen hördes; jag gjorde honom uppmärksam derpå, men han nekade. Jag frågade om han (Forts. fr. N:o 29—144.