Göteborgsposten – 23 juni 1862, sida 2

— — Från Utlandet. Den franska expeditionens ställning i Mexico utgör ämne för alla möjliga ventilationer och i sjelfva Paris äro de mest vidunderliga rykten i svang om densamma, hvartill franska regeringen sjelf ej heller så litet är skulden, alldenstund hon blott i utdrag och jemväl endast på ett oklart sätt offentliggjort de berättelser som till henne ingått. Så t. ex. säger Moniteur, att den mottagit bref från Puebla af d. 10 maj, men anmärker i en note, att rapporterna från general Lorencez icke gå längre än till d. 9:de, och den meddelar sjelf endast hvad som passerade d. 5:te, då det misslyckade angreppet på Puebla företogs. I Paris berättas bland annat, att general Lorencez är farligt sjuk eller sårad och att han nödgats öfverlemna befälet till chefen för sin generalstab, öfverste Lettellier-Valaze. Det heter vidare att den styrka, som skall afgå till Mexico, skall utgöra 20,000 man, och den måste i alla hänseenden blifva mycket ansenlig, alldenstund franska regeringen anmodat lagstiftande kåren om ett utomordentligt tillskott at femton millioner francs till mexicanska expeditionen, som hon äfven fått. Moniteur offentliggör dessutom en rapport från mexicanske generalen Sarragoza, hvilken anslår den franska kårens styrka till 5,000 man och dess förlust genom det misslyckade angreppet på Fort Guadeloupe till 1,000 man; men det officiela bladet förklarar sig på samma gång vara i tillfälle att bestämdt motsäga denna uppgift och upplyser, att fransmännens förlust i döda och sårade inalles utgör 142 man, under det mexicanarne hade 146 döda och 240 sårade. Denna notis, skrifver Börsenhalles pariserkorrespondent, kräfver isynnerhet uppmärksamhet, emedan den visar, att Moniteuren är vida bättre underrättad om hvad som försiggått, äg bladet finner för godt att meddela. Enligt den mexicanska rapporten har striden icke inskränkt sig till ett anfall på obestigliga verk, men flera fäktningar ha egt rum i oppen mark, och i dessa träffningar tyckas mexicanarne hafva hållit stånd mot franska kavalleriet och infanteriet. Af berättelserna från Frankrike erfares slutligen, att amiral Jurien de la Gravire befinner sig på återväg till Frankrike och att man redan i flere dagar väntat hans ankomst. Amiralens uteblifvande har nu framkallat det ryktet, att fregatten Montezuma, ombord på hvilken han befinner sig, under öfverresan blifvit illa åtgången af storm. Från Paris berättas vidare under d. 17:de d:s, att den från S:t Nazair till, Vera Cruz samma dag afgångna postångaren medtagit regeringens sista ordre, hvilken tros uppmana till ståndaktighet, ungefär 100 marinsoldater och ett stort antal militärläkare. Det vill synas som om den franska politiken i Italien åter skulle vilja antaga ett sken af afgörande. Det heter åtminstone nu, att Lavalettes nya instruktioner utvisa, det Tuilerikabinettet återvändt till den politik, som förherrskade under Cavours lifstid. Man skall nemligen nu råda påfven, att genom reformer och medgifvanden försona sig med romrarne och ordna allt så, att han icke mera behöfver något främmande skydd; ty, heter det, om romerska folket skulle resa sig och genomdrifva en omhvälfning, skulle det vara omöjligt för Frankrike att söka nedslå en revolutior, hvilken fransmännens kejsare så ofta förutspått påfven och som blifvit oundviklig genom det blinda motståndets stela och sega politik; endast mot inträngandet i den romerska staten utifrån skall Frankrike med beväpnad hand borga såsom förut. Sitnationen skulle alltså vara denna: general Montebello tillåter ej längre, att reaktionära band intränga från S:t Petri arfvedel in i Neapel; han skall lika litet tåla mazzinistiska bands infall på romerska området; men om den romerska nationalkomiten en vacker dag utskrifver en allmän folkomröstning och låter omrösta, om de påfliga zuaverna och gensdarmerna visa sig vara för svaga, att förhindra eller nedslå denna opinionsyttring, skola fransmännen med gevär för tot säga: Der vårt råd ej följdes, I der följer ej heller vårt räddningsverk. Den i Rom i Vaticanens Basilica d. 8:de d:s med stor ståt och ofantliga omkostnader firade kanonisationsfesten varade i 8 timmar. En talrik menniskomassa var tillstädes i kyrkan, och antalet af de brinnande vaxljusen anslås til ej mindre än 10 å 11,000 med ett värde at öfver 60,000 francs. Det var det oaktadt temligen mörkt i Basilican. De påtliga soldaterna bildade haie, men måste senare lemna plats för de frauska soldaterna, hvaröfver de voro mycket missnöjda. Åfven sranciscanerna och jesuiterna blefvo förnärmade. De förra som dock lemnat 22 eller 23 martyrer till högtidligheten, erhöllo nemli— FP —O LAS 2 O0o -—ä :?: