Göteborgsposten – 23 juni 1862, sida 1

A —— Skildringar srån London. af Julius Rodenberg. V. FPolisdomstolarne. De ställen, på hvilka förbrytaren förs drages inför ratta i London, äro polisdomsto larne. En ålderman (i Mansion-House är de Ålord-mayorn i egen person) sitter der till doms och i obetydligare mål säller han sjelf utslag Iwmen i vigtigare ötverlemnas förbrytaren til juryn med den hotande utsigten till transpor tation eller galgen. Det finnes i London elf va polisdomstolar och alla förbrytare i denns Istad af nära tre millioner innevånare föras I först inför dem. Dessa elfva polisdomstolar äro lika många under samhällets glatta yta torsänkta klippor, mot hvilka den böljande smassan af elakhet, våldsbragd och förbrytelse dagligen hvirflar upp för allmänhetens Ögon. (Ett syndens panorama drager der förbi åskådarens blickar och man ryser då man betänker att detta blott är en tråd ur den vafnad af laster, hvilken genomgår hela systemet för det eleganta, moderna och fina lifvet i hufvudstaden. Magistratspersonerna ha att vid hvarje enskildt fall som kommer under deras prötning utan vidare juridiskt biträde hastigt afgifva ett beslut. Polisdomstolarne i London äro till sin natur patriarkaliska och lord-mayorn antager icke sällan tonen af en turkisk kadi. Dessutom har magistratspersonerna i polisdomstolarne att gifva svar på tallösa frågor angående saker, hvilka man hos oss blott emot honorarier brukar förelägga advokater, och att gifva personer som äro i förlägenhet råd angående stridiga rättspunkter. Detta allt sker i en förpestad atmosfer, i små, låga och mörka rum, i hvilka gas otta brinner klockan tio på morgonen, inför londonertidningarnes referent-stab och intör så många åhörare som kunna hoptränga sig inom det inskränkta utrymmet. Förhandlingarne vid samtliga polisdomstolarne i staden utgöra stående artiklar i alla londonertidningar, från Times ända ned till Evening Star och Standard, och i sjelfva verket lär man ej känna londonerlifvet, om man ej läser dessa dagliga polisberättelser. Dej äro en fortlöpande krönika öfver de brott som; vältra sig under den mark på hvilken Londons storhet och rikedom hvilar. Det är underhållande och lärorikt att dag från dag följa dessa berättelser och medelst de temligen regelmässigt återvåndande jemförelsepunkterna bilda sig en geografi och statistik otver brotten i London, ty dessa ha såväl sina bestämda årstider som sina bestämda orter. Sjelfmordets månader äro Juni, Juli och Augusti. Tiden för gatuofog, röfverier och dryckenskap är rötmånaden, medan inbrottsstölder och falskmynteri äro vinterns hufvudförbrytelser. Karakteren af de inför de olika polisdomstolarne bragta målen vexlar alltefter den nejd der sessionerna hållas. Bowstreet är domstolen för alla förseelser och förbrytelser mot regeringen; alla skatteoch post-underslef, liksom äfven brefstölder höra till detta forum. Themsepolisen dömer öfver myteri och mord på öppna sjön, öfver alla stridigheter i afseende på sjöhandelsrätten och öfver största delen af de förbrytelser, hvilkas skådeplats dockorna, hamnen eller floden varit. Man kan tänka sig hvilken skörd at hemsk romantik denna del af poliskrönikan lemnar, huru brokigt det der ser ut. Än hör man talas om plötsligt dragna knifvar, än om röfvadt guld, än om misshandlade harpspelerskor. För misshandling, och isynnerhet för misshandling af egna hustrur, finnes det dock en särskild lokalitet; derföre är Worshipstreet ryktbart, eller rättare boryktadt. Or2 —