Göteborgsposten – 21 juni 1862, sida 1

HE 2——— —— ———————— dolkstyng! Idel dolkstyng! Skulle väl hennes straff någonsin ; staga en ända? Nej. Då hon återvände till West Lynne I: hade hon sjelf ådömt sig en beständig penitens. De inbjudna kommo alla utom mr och mrs Hare. I deras ställe fick Barbara en biljett från sin mor. Rådmannen mådde ej nog väl, för att kunna komma till dem. Och derpå kan man ej undra. Om vedergällningen träffade lady Isabel hårdt, så träffade den äfven honom ej mindre hårdt. Richard, hans egen son oskyldig; oskyldig i detta ords hela bemärkelse, till och med i att ha enleverat Afy; och likväl hade han behandlat honom med otrolig stränghet. Såväl West Lynne som allmänheten skulle nog erinra sig den, och rådman Hare satte stort värde på allmänna opinionen. Nu återkom hans kärlek för Richard med fördubblad styrka; en kärlek som rådmannen qväft och förjagat ur sitt hjerta, då han beträdde hatets mörka vägar. Anne, sade rådmannen som satt på en stol och torkade sig i ögonen. IIan höll på att, kanske för första gången i sin lefnad, glömma uppäta en pastej. — Men, käre Richard, nu är det öfver, sade den förträffliga och milda mrs Hare, i det ljufva tårar rullade ned längs hennes kinder. — Men jag skulle ha kunnat ... om han kommit hit . verkligen, jag borde ... — Sörj nu icke mera, Richard, tänk ej längre på det som redan passerat. Om en kort tid ha vi honom ånyo — Jag skulle kunnat ha in i döden förföljt honom,