Göteborgsposten – 20 juni 1862, sida 1

Den som förr sett St. Peterskyrkan minnes nog det stora perspektivet frän denna punkt upp till baldacchinon öfver holgonets graf. Det bländade ögat sväfvade omkring i den stora byggnaden, hvars giganuska pelare och utskjutande bågar ingätvo hapnad. Ofrivilligt mäste man utbrista: här bor visserligen Gud! Nu är allt törändradt, allt har antagit en jordisk prägel. Sålunda äro hvalfven nedkluddade med målningar ur helgons lif, och man ser ej mera någonstädes dessa skulpturarbeten som onekligen mera inspirerade än kanonisationen at hvilket helgon som helst. På båda sidorna af sidoflyglarne och skeppet stå fem stora kandelabrar, af hvilka en är nära 200 fot hög. Dessa äro förgyllda och uppbära trenne ljusramar. Emellan dem hänga äfven åtskilliga stora ljuskronor med talrika vaxljus. Baldacchinon gör att kyrkan ser liten ut, på samma gång som de stora kandelabrarne återställa effekten af dess rätta storlek. Helgonets graf är äfven omgifven af tyra likadana kadelabrar som uppbära trenne rader vaxljus. Korsflyglarne på båda sidor om grafven äro försedda med 29 kandelabrar och ylle äro öfverallt hängda öfver de af helgonen utförda undren. Påfliga stolen, som har sin plats längst fram i kyrkan, har blifvit bekladd med sammet. Öfver densamma ser man en lunett, föreställande helgonens upptagande i Paradiset; omkring denna målning har man satt en ofantlig mängd ljus och törgyllda strålar sticka ut åt alla håll på väggarne. Sidogångarne äro dekorerade eller rattare sagdt vanställda på samma sätt. Ötverallt guld och skarlakansrodt; ofverallt misslyckade målningar; hvarje altare har en dyhk, omgifven at ljus, och är klädt med sammet eller silke, bomullstyg eller kläde. Man kunde vara tärdig att gråta, då man ser allt det prålande skräp som betäcker ovärderliga marmorskulpturer, pelare och pilasirar, hvilka blifvit ämnade för evigheten. Michael Angelo, Rafael, Canova och alla andra, hvilkas snillen byggde och prydde detta märkvardiga tempel, skulle nästan ha skäl att glädjas ifall auktoriteternas tarhågor, att det skulle taga eld i draperierna, blifvit realiserade. Om man härtill lägger att ofver arkitraven tvenne rader ljus gå rundt kring hela kyrkan, har man ett begrepp om detta märkliga prot på dålig smak. 1 sin genre aro alla dessa prydnader utmärkta, men det är en dålig genre, och jag är såker om att en hvar onskar få se deta herrlnga tempel äaterställdt till sin ursprungliga enkla storhet. En soljd af hvad man företagit med Peterskyrkan i dekorationsväg var att knappt en tredjedel af de dertill berättigade presterna kunde få plats vid högtidligheterna. En mängd målare hafva blifvit använda för att utföra taflor, föreställande underverk som blifvit utförda af de japanesiska helgonen. Sålunda ser man på en af dessa tafslor ett helgon botande kräftan i tungan. En annan föreställer jesuiterna helt trankilt promenerande bland hopar af vilda djur, medan eldtungor upplysa luften omkring dem. En japansk dam ser man botas för en farlig sjukdom helt simpelt genom att med tungan vidröra det heliga korset. Ett annat helgon flyger genom luften för att omfamna korset. Dessa och många andra under tramställas, bevisande helgonens markvärdiga och öfvernaturliga kraft samt ådagaläggande deras kompetens att upptagas i de öfriga helgonens sällskap, hvilket naturligtvis ej kan slå felt nu sedan påfven sjelf gifvit den fullmakt.